Dagens Nyheter – 14 januari 1874, sida 2

rum, enligt hvilka bestraffningen blifvit vederbörande eväringsynglingar ådömd, men att bataljonschefen vid förhöret muntligen tillkännagifvit att han vid ådömandet af bestraffningen tillämpat 5 kap. 10 3 strafflagen för krigsmakten den 11 juni 1868, samt att den för beväringens återsändande till deras hemforter utfärdade marsehroute, hyaraf likasom af öfriga under sistlidet år utfärdade marschrouter för beväringen äfvensom af den i ämnet med vederbörande tjenstemän och myndigheter förda skriftvoxling, bestyrkta afskrifter finnas konungens befallningshafvandes skrifvelse bilågda, blifvit upprättad med behörigt afseende å angelägenheten att utan onödiga omvägar. och eh underlätta boväringsynglingarnes återförande till deras hemorter, en åsigt, som EL delas af chefen för beväringsbataljonen, enligt vad som kunde inhemtas af en skrifvelse från denne af den 20 sistlidne december, som fanns bilagd de öfriga insända handlingarne: I sammanhang härmed har dock konungens befallningshafvande upplyst, att Hemvägen för de hemvändande pan från de norrut i norra Åhgermanlands fögderi belägna socknarna, bland hvilka ynglingar rymningar talrikast förekommit, kunde i väsentlig mån hafva blifvit förkortad; om desse ynglinar tillåtits att från mötesplåtsen utan ledning af efäl eller krondbetjening med begagnande af gångstigar öfver mellanliggande vidsträckta skogar begifva sig till sina hemorter, men att detta förut använda förfaringssätt likväl visat sig mindre rådligt och derför måst öfvergifvas, enär erfarenheten från flere föregående år gifvit vid handen, att de på sådant sätt i större oordnade hopar hemvändahde ynglingarne berusat sig och derunder bedrifvit hvarjehanda ofog.