Dagens Nyheter – 13 januari 1874, sida 2

en öfverdrifven uppskattning af skönliteratur och konst i förhållande till vetenskap och lifvets allvar. Hvad politiken angår, så får man ytterligare skäl att beklaga partisinnet och dess öfverdrifna eller ensidiga anspråk; men man vänder sig ock med ömkan från den feghet eller flathet, som teg eller ryggade, der pligten som mest manade till ord och ståndaktighet. Det är icke särdeles smickrande för svenskheten att påminnas om, huru Raynal betecknade 1772 års statshvälfning sålunda, att han lät Gustaf säga till ständerna: I ären några nöt, och dessa helt underdånigt svara: -Ja, eders majestät, vi äro nöt. Gustafs dubbelhet, hans brefvexling med och förnedrande smicker eller artigheter mot en så föraktlig qvinna,som grefvinnan Dn Barry, äro väl icke heller egnade att väcka några upplyftande betraktelser. Så gaf han ock under revolutionsdagarna upprepade gånger tillkänna, att det var det aristokratiska mångväldet han ville aflyfta, den gamla lagliga friheten han ville åt landet återgifva. Det var dock iust friheten och lagligheten, som gingo under i regentens godtycke. Det var 1 stället den i sjelfva sin tillvaro då af de ofrälse stånden hotade aristokratismen, kryperiet, kärleken till lumpna och af personlig gunst beroende utmärkelser, som räddades genom Gustafs revolution och togo ny fart under hans regering. Det lismande smickret har sedan dess allenast ökat sitt ordförråd, utan att minska sin föraktlighet, och undfallenheten för inbillade företräden tynger äni dag på vår värdighet såsom ett fritt folk. Vi tillönska Fryxell lif och krafter att fortsätta sitt verk. Raser No Sd pA Sa MN a JG a fr FA se Va ana NE OD TA: RR VE 2 ET rar så