Dagens Nyheter – 13 januari 1874, sida 2

Ansigtet tillhör hvarken en half-europå eller en indian; det är lika hvitt som något af deras egna. Vid det svaga ljusskimmer, som genomsläppes af pergamentsfönstrer, kunna de se den på samma gång skarpa och genomträngande blick, som nu är oaflåtligt fästad på dem. — Spioner, frågar främlingen, och engelsmän ? — Ja, får han till svar, vi äro engelska spioner. — Äro ni utskickade af engelska regeringen? — Nej, vi ba kommit hit på eget bevåg, svarar Geoffrey Hossack, som först lyckas hemta sig från den förskräckelse, mannens åsyn framkallat; men det kan göra detsamma huru vi ha kommit hit, tycker jag; frågan gäller nu blott huru vi skola komma härifrån. Stå ej der och språka om hvad egentligen icke rörer er, utan stig i stället in och drag igen förhänget, det är mycket bättre, tycker jag, Och låt oss först veta, hvar ni har lemnat ert sällskap? — TIngenstädes, svarar främlingen, i det han inträder i hyddan, — en lång och mager gestalt, iklädd en drägt, som är till hälften lappsk, till hälften indiansk och bärande på fötterna ett par skor, som ej tycktas ha långt till lumphandlarens bod. — Ingenstädes; ty jag tillhör icke något sällskap alls. Jag är ensam...