Dagens Nyheter – 13 januari 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. Stöld. För någon tid sedan anmälde timmermannen Å. J. Nord att han af vinspersonen Emma Chr. Johansson blifvit bestulen i en portmonnä med 70 rdr jemte en yllehalsduk. Nord ändrade sedermåra sin nppeift derhän, att han blifvit bestulen på endast mellan 40 och 50 rdr. Johansson förnekade enständigt denna stöld. Men då sjelfva polisen märkte henne innehafva betydligt mera penningar än hon sjelf uppgifvit, kunde den ej annat än anse hennes ärlighet i detta fall högst tvetydig. Johansson var i går inställd för poliskammaren, hvilken öfverlemnade den vidare ransakningen till rådhusrätten. RÅDHUSRÄTTEN. Anklagad för bedrägeri. I går fortsattes inför konkursdomstolen det af brukspatron J. P. Tamsten mot förre husegaren Carl Strömbom väckta åtal, dorför att denne på bedrägligt sätt törfarit mot borgenärerna i sin konkurs. Hr Tamsten företräddes nu liksom förra gången af sakföraren Alfr. Sjöberg; Strömbom, hvilken vid hemtningsäfventyr ålagts inställelse, var personligen tillstädes. Til dagens ransakning voro ej mindre än elfva vittnen inkallade, af hvilka dock endast fem hade infunnit sig, nemligen handlanden A. J. Sällström, källarmästaren A. Lindström, timmermannen J. Pi. Olsson, smedmästaren A. Fagerberg och löjtnant O. Creutz. Innan vittnesförhören började, framställde rätten genom oräföranden några frågor till Strömboms besvarande. Först, huruvida de reverser. hvilka till en början lemnades som betalning för den ofta omnämda droskan, tillhörde Strömbom. Härpå svarade han, att de verkligen tillhört honom; men att han hade åtskilliga transaktioner med bokhållaren Unman; hvilken var den som köpte droskan, och i samma stund somEUnman betalade droskan med omnämda reverser blefvo de Unmoans och ej hans. På fråga, af hvad anledning Unman kunnat gifva fru Strömbom droskan såsom evärdlig gåfva, svarade Strömbom att det kom sig af tacktamhet helt enkelt. Hr Unman hade nemligen i makarne Strömboms hus åtnjutit mycket godt. Strömbom hade sedan bertbytt droskan till en slagtare Jansson mot en grå hingst, med. 100 rdrs mellangift. Strömbom tillfrågades, om dessa pennivgar voro hustruns, hvarpå han svarade ja, samt tillfrågades vidare, hvarför han ej sagt Jansson, för hvilkens räkning bytet afslutades. på svarade Strömbom, att han ej ansåg det vara nödvändigt att göra ett dylikt omnämnande: för öfrigt kände han ej Jansson. ViI dare tillfrågades Strömbom, huru han ville förklara den af Tamstens ombud vid senaste erg ker stillfället från urmakaren Cederfelt inlemnade skrift, enligt hvilken det förut omnämda guldankaruret kunde få hos Cederfelt utlösas, då Strömbom förklarat att nämda ur blifvit af Strömbom till Cederfelt försåldt. Till svar härå framlemnade Strömbom nu i sin ordning en skrift från Cederfelt, enligt hvilken denne förklarar uret vara af honom köpt och sedermera äter försåldt, så att det numera ej kan igenlösas. Ordföranden frågade slutligen huruvida den lösegendom som exekutivt blifvit frånhänd en numera från staden afflyttad vinbandlande och hvilken lösegendom lär befinnas å Albano, blifvit Strömbom genom lösöreköp tillföfsäkrad och af honom sedermera omnämde handlande frånkänd. Strömbom svarade härpå, att det ej är svårt för honom att bevisa, att lösöreköpet blifvit utstäldt å bokhållaren Unman. Denne hade sedermera skänkt hans hustru alltsammans. : Härefter inlemnade hr Tamstens ombud ett längre skriftligt anförande mot det af Strömbom förliden rätt eångsdag ingifna svaromål å de anklagelsepunkter för hvilka han var anklagad. Vi återkomma närmare till detta anförande under ransakningens förträngt. Vidare inlemnade ombudet en ej underskrifven hand ing, hvilken uppgafs vara frin den handlande, som till UnmanStrömbom afhändt sig sin lösegendom. Handlingen skulle vara en afskrift af det Unman-Strömbomska lösöreköpet — men upptog betydligt flera saker än i det lösöreköp, som Unman presenterat om Strömbom. Dessutom voro priserna åsatta olika i de båda handlingarne. Strömbom tillfrågades, om flera seker mottagits och innebafvas än de i lösöreköpet upptagna, hvilka senare endast kunde anses tillhöra hans hustru. Han svarade, att han på stående fot ej kunde afgifva något svar på denna fråga, och bad derför om uppskof. Strömbom inlemnade derefter från omnämde handlande en skrift, enligt hvilken alla affärer nöjaktigt blifvit uppgjorda dem emellan, hvilket raf ombudet anledning till den anmärkningen att den just bevisade att handlanden och Strömbom haft affärer sinsemellan. Vittnena fingo härefter aflägga ed och berättade: Handlanden Sällström hado förliden höst öfvertagit en inteckning på 5,000 rdr å huset nr 4 Rud KREDITER SETS TRA TRS B NTA ERE