Dagens Nyheter – 10 januari 1874, sida 2

Några anmärkningar vid Bibelkommissionens öfversättning af Nya Testamentet. orts.) I Ap. G. 1: 6 och vid ett af de tillfällen, då Jesus förmäles hafva efter sin uppståndelse sammanträffat med sina lärjungar, frågade desse: Herre, skalt tu i denna tiden upprätta igen Israels rike? Så låta orden i gamla öfversättningen, Och det i öfverensstämmelse med grundtexten; och af både inoch utländska utläggare Kar stället vanligen blifvit så tydt, att Jesu återuppträdande ibland lärjungarne hade väckt till nytt lif desses förhoppningar om eller beräkningar på ett jordiskt messiasrike, ett segerrikt Israels verldsrike. Kommissionens öfyversättning deremot låter: Herrel ämnar du vid den tiden åter upprätta Israels rike? Här skulle således icke, på sätt grundtexten hittills blifvit öfversatt och uppfattad, vara fråga om ett upprättande här i tiden eller i denna tiden eller vid detta tillfälle eller nu och i verldslig mening, utan om ett upprättande i någon viss och särskild tidpunkt och annan än den här i berättelsen antydda, och naturligtvis då också i annan mening. Men hvilken särskilda tid eler tidpunkt då? Det får man icke veta, hvarken af den nya öfversättningen eller af någon dertill fogad not. Öf Fersättningen får sålända allenast så myc ket mera anstrykning af godtycke. Det är sannt, att lärjungårnes fåsthängande vid föreställningen och förhoppningen om ett verldsligt och nationelt Messiasrike, med deraf följande missförstånd och missräkningar å deras sida, icke står väl tillsammans med deras vetskap om Guds rikes hemlighet (Mark. 4: 11) eller med den undervisning de skola hafva åtnjutit af Jesus sjelf. Men detta är en sak för sig. Har kommissionen med sin tydning på detta ställe haft för afsigt att undertrycka grundtextens mening eller att förhålla läsaren den, så blir dess öfversättning både tendentiös och insidiös. Den blir ett brott mot både. samtid och framtid genom att hos samtiden vilja grundlägga en uppfattning, hvilken hös framtiden, skulle blifva en fördom mot det ljus, hvilket forskning och förnuft utan tvifvel skola ytterligare sprida öfver både bibel och religion. I Ap: G:10: 22 får höfvidsmannen Cornelius det vitsordet att vara en rättfärdig och gudfruktig man eller: som fruktar Gud, eller: fruktande Gud, i fall vi Vilja söka att komma grundtexten så nära som möjligt. Kommissionen upplyser i en pot till detta ställe, att med orden: som fruktade Gud eller som dyrkade Gud. betecknas i Apostlagerningarna sådane, som från hedendom öfvergått till judendomen. Atb Cornelius skule hafva öfvergått till judendömen: eller hafva varit ef judeproselyt i sådan niening, motsäges dock såväl af 28 versen, der Petrus ursäktar eller förklarar sitt beteende med afseende på det olofliga. eller vänliga. för en judisk man att ämgås med eller besöka en ttländning, som af 45:te versen, der de trogne af omskärelsen förvånades öfver att den heliga andas gåfva vardt utgjuten äfven öfver hedningarne. Äfven med det vanliga antagandet, att Cornelius varit allenast en så kallad portproselyt, få vi svårt att förstå de troendes af omskärelsen nitälskan, Åp. G. 11: 2, 3; ännu efter Petri återkomst till Jerusalem; särdeles om . man. -besinnar att det af Jesus, Matt. 23: 15, antydda ifriga proselytmakeriet. väl icke gerna kunde bedrifvas utan ett närmande eller en berörihg, som komme att strida mot den här ifrågavarande fördomen. Ap. G. 2: 10, 11 och 41 inebära också eller låta ana en viss satmmänblåndning af judar med bådej utländhingar -och proselyter, åtminstone i fråga om åhörandet af apostlarnas föredrag) eller antagandet af tron. l Det ser således ut, söm om kommissio-: nen, af fruktan för att jättradienet eller: rättfärdighet och gudsfruktan skulle kunna tillskrifvas till Och med en hedning, hade velat göra Cornelius åtminstone till jude. Sjelfva den af kommissionen använda, men af Ordställningenr ingalunda föranledda imperfektförmen i de orden: söm fruktade Gud, kan sålunda blifvå af betydelse, så Vida den, i stället för att versen talar om Ködningen Cornelii gudsfruktan såsom dygd eller egetiskap, kart ingifva den meningen, att Cornelius allenast hade förehaft någon gudstjenstlig handling, då han nemligen fick sih englåuppenbarelse. : Anv dd as 20 gg LR ER 2 SL UPTTEANA