Dagens Nyheter – 7 januari 1874, sida 2

till hvarför. Ofta får man sålunda höra, att Jesus vardt på korset af Gud öfversgifven, med en särskild och förfärande betydelse inlagd i detta ord. Få betänka, i hvilka svårigheter denna tolkning inleder. Var Jesus Gud sjelf, så var det således af sig sjelf han öfvergafs. Var Jesus i sin död blott menniska eller helt och hållet skild från sig sjelf såsom Gud, så var han icke en gång gudamenniska längre. Då kunde han såsom blott menniskai sin död försona all verldens synd; då kunde han i sitt blott menskliga väsende inrymma allt det intensivt och extensivt eller till tid och kraft omätliga straffet för all verldens synd, sådana kyrkoläran fattar och framställer dessa. Gud kan ju icke dö. Det skulle således likväl icke varit i och för sitt lidande och sin död i menniskornas ställe, gom Jesus behöft vara Gud. Alla dessa svårigheter är man med ens ifrån, om man fördomsfritt betraktar grundtexten. Enligt denna, både den grekiska här och den motsvarande hebreiska i Ps, 22: 2; hvars asaktanit blifvit i vår vers utbytt mot det arameiska sabaktani eller kanske rättare schabaktani, kan stället ordagrannt återgifvas med: Min Gud, åt hvad eller för hvad har du lemnat eller öfverlemnat mig? Antingen orden sedan tydas såsom ett utrop: Min Gud, åt hvilket lidande duhar öfverlemnat mig? eller såsom en fråga: Min Gud, hvad är din mening med den död, åt hvilken du öfverlemnar mig? blifver uttrycket lika menskligt och låter sig lika menskligt uppfattas, som i fråga om David. — Särskildt förtjenar bemärkas, att dessa ord, på hvilka P. Wikner till så stor del bygger sina grumliga Tankar och Frågort, förekomma endast hos Matteus och Markus. Den lärjungen, som i Jesu sista stunder skall hafva stått intill hans kors och af honom blifvit tilltalad, den lärjungen, Johannes, vet ingenting om dessa ord. I Mark, 1: 8 säger Johannes enligt grundtexten, att den, som efter honom kommer, skall döpa i (uti) helig ande. Kommissionens öfversättning låter i stället: med den Helige Anda. Som detta sätt, att tyda och återgifva de ifrågavarande orden, är det alltigenom vanliga och i treenighetslärans intresse lätt förklarliga, så tänka vi icke vidare anmärka det, utan nedlägga här en gång för alla vår protest mot denna kristkyrkliga metod att öfversätta uti med med och atti hithörande bibelställen inlägga en fullfärdig och utpräglad betydelse, hvilken — förutsatt, att skrifterna sjelfva den tiden funnos — skulle hafva omöjliggjort eller gjort obehöfliga de strider och intriger, det kostade att åstadkomma de mötesbeslut, som konstituerade treenighetsdogmen, eller de förföljelser och allt. det våld, som erfordrades för att hålla denna dogm wu pe, På den samaritiska qvinnans tal om Messias, Joh. 4: 25, svarar Jesug enligt den gamla redan nog utprägladt messianska öfI versättningen: Jag är densamme, som talar med dig. Kommissionen har icke funnit detta nog, utan för säkerhetens skull och ur. egen fatabur tillagt ett just och öfversatt: Jag, som talar med -dig, är just han. Äfven Joh. 9; 37 har ett sådant förstärkande just blifvit af kommissionen i liknande syfte tillagdt. 3 Vi lemna för öfrigt kommissionens öfversättning af evangelierna derhän, sedan vi allenast gifvit akt på, att man icke lyckats påfinna något sätt — eller icke en gång i I någon not vågat ett försök — att utplåna eller. försona åtskilliga betänkliga motsägel. ser rörande desu korsfästelse och näst dy. efter följande händelsen Sk 206 e ä er v. ex. säges äfven i kommisslonarg öfversättning af Mark. 15: 20.att det var den tredje timmen, således klockan nio på morgonen, när de korsfäste honom, under det atd, enligt Joh. 19: 14, Jesus ännu vid sjette timmen, det är klockan tolf middagen samma dag, befann sig inför Pilatus, som då. gjorde sitt sista försök att rädda honom; (Forts.)