Dagens Nyheter – 7 januari 1874, sida 2

varder förtecken till din tillkommelse ochverldenesände? Och iLuk. 22:30 lofvar Jesus de tolf i oförtydbara ord, att I skolen äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner m. m. Den åsigten, att vår jord, detta grand i den omätliga verldsrymden, är verldens medelpunkt och ändamål, eller att sol och måne och all himmelens här äro till för dess skull och skola af dess öden och :vexlingar bero samt att efter dess undergång skola få väntas nya himlar och en ny jord, denna ortodoxa eller kyrkligt-symboliska åsigt är icke heller vetenskapens, utan måste uteslutande åberopa sig på bibeln. Anmärkas bör för öfrigt, att när här ifrågavarande löfte gafs, var Judas en bland de tolf, äfvensom att här talas allenast om de tolf Israels slägter såsom de der, öfver hvilka åpostlarne skulle döma, i ena fallet såsom jordiska, i det andra såsom något slags öfverjordiska befullmäktigade. I Matt. 20: 16 har kommissionen i sin öfversättning uteslutit de orden: Ty några äro kallade, men få äro utvalda, hvilka ord i den gamla öfversättningen förekomma äfven i Matt. 22: 14 och på båda ställena med spärrad stil. På senare stället har dock kommissionen bibehållit dessa ord, men utan att med särskilda stilar utmärka dem. Något skäl till dessa förändringifvas icke. I Matt. 26: 50 säger Jesus till Judas, enligt den gamla öfversättningen och den grundtext, som för den begagnats: Min vän, hvarefter kommer du? Men: för hvad är du här? Kommissionen deremot har återgifvit detta ställe med: Min vän! för detta var det du kom hit. Visserligen undanrödjes sålunda den motsägelse eller strid, i hvilken en fråga på detta ställe kan anses stå med Jesu antagna förutvetande; men nog blir det också minst sagdt en inkonseqvens af kommissionen att, enligt hvad noterna upplysa, bibehålla en mängd verser i gamla öfversättningen, oaktadt de i äldre och äldsta handskrifter af grundtexten icke förekomma, och deremot på andra ställen göra tillägg eller uteslutningar eller så genomgripande förändringar, som här, utan att påjminsta sättantydes hvarken skäl eller källor. I Matt. 27: 17, der Pilatus frågar judarne, om han skall gifva dem lös Barabbas eller Jesus, heter det i kommissionens öfversättning: den så kallade Kristus. Matt. 1: 16 deremot, der evangelisten be rättar, att af Maria föddes Jesus, låter kommissionen det heta: med tillnamnet: Kristus. Grundtexten har på båda ställena ett och samma ord. Så har den gamla öfversättningen ock. Men i Mattei mun kunde ett sådant uttryck, som den så kallade Kristus, få ett alltför tvetydigt utseende i fråga omJesu Messiasvärdey; i Pilati mun deremot kunde uttrycket vinna på att till och med få en anstrykning af hån. Så hafva vi förklaringen derpå, att ett och samma ord, af grundtexten påtagligen i en och samma mening uttaladt, kunnat af kommissionen få så olika betydelse. på olika ställen. Men der grundtexten tvingas att uttala, icke författarens, utan öfversättarens åsigter, der blir öfvergättningen icke längre en öfversättning, utan en tendenslögn. I Matt. 27:34 bibehåller kommissionen orden ättika och galla, den gången utan någon not eller förklaring. Man har väl icke velat förtaga intrycket af en sådan grymhet, som att räcka den lifdömde ättika och galla. Saken får eljest ett någorlunda annat utseende, om man får antaga, att sådan ättika eller surt vin bestods äfven de romerska soldaterna till dryck och att här är fråga om ett med någon bitter krydda, kanske myrrha, bemängdt vin, en berusande eller döfvande dryck, den man plägade gifva dem, som skulle afrättas, för att sålunda betaga dem känslan af qvalen. Drycken skulle då hafva räckts af medlidande; Matt. 27: 46 har kommisstonen bibehållit den gamla öfversättningen: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? endast förändrande ordet hvi