Dagens Nyheter – 7 januari 1874, sida 2

-—— RP lika med doktor Helmers? Rätt, ja, rätt är det som lyckas, heter det, och huru ofta visar ej framtiden att vi gjort den högsta orätt, då vi trodde oss handla aldra rättast. Doktorn är en hederlig och präktig ung man, derom är ingen fråga, men nog ville jag åt min dotter hafva en annan titel än. Sdoktörinna, det kän jag icke neka till, — Men om doktorinnan Helmer blefve lyckligare än friherrinnan von Gallen, inföll grefvinnan, så tror jag, att den mindre glänsande titeln deraf skulle fullt uppvägas. Ett äktenskap af blott beräkning och der käre leken fattas förefaller mig alltid som ett äfventyrligt spel, hvars förlust är så mycket smärtsammare, som insatsen deri, den. tappandes lycka och sinnesfrid, aldrig kan ersättas. —Och enligt min åsigt deremot, min Anne-Sohe, är det mindre den ömsesidiga böjelsen än den ömsesidiga aktningen, som betryggar äktenskapets lycka. Vårt eget äktenskap är derpå det närmaste och bästa beviset, fortfor han, och fattande öfver skrifbordet sin makas hand, kysste han den ömt. Du älskade mig ej, då du gaf mig din hand; Minnet af den döde, som egt din första och, som du då trodde, också sista kärlek, hade släckt elden inom ditt bröst — och ändock har intet moln skuggat vårt äktenskaps himmel. Och hvad de båda ungas kärlek beträf. far, så är den ingenting annat än en vacker