Dagens Nyheter – 5 januari 1874, sida 2

forskning, som nu fällt sin oåterkalleliga förkastelsedom öfver 1 Joh. 5: 7—8, skall lyckas i sinom tid sprida ljus äfven öfver det här omrörda bibelstället. I Matt. 1: 21 har kommissionen funnit för godt att låta i sin öfversättning trycka ordet frälsa med spärrad stil, hvarjemte versen försetts med en not, i hvilken den upplysning lemnats, att namnet Jesus betyder frälsaret. För att blifva opartisk och fullständig borde denna upplysning hafva innefattat äfven att namnet Jesus ingalunda var ovanligt eller sällsynt bland judarne, än mindre uteslutande tillhörigt Marias son, samt att detta namn är så nära befryndadt med ord, som i sig sjelfva beteckna ett helande eller läkande, att dess betydelse af frälsare torde böra härledas från det kall eller den betydelse, hvilken af de kristne tillegnas Marias son såsom bärare af det namnet. Noten får således stark smak af en biafsigt, hvilken enligt vår tanke icke är på sitt ställe, der frågan borde vara uteslutande om en opartisk öfversättning. Så har väl ock redan den gamla bibelöfversättningen med det i den kristne salighets-: lära betydelsedigra ordet frälsa här återgifvit ett ord, som i sig sjelft och i första hand betyder rädda, bevara, bibehålla vid lif och i den måningen frälsa; men såsom en ren godtycklighet måste det tilltaget anses, att medelst spärrad stil tilltvinga det ordet en än intensivare betydelse. Så vida bibeln skall vara en helig bok och så vida en bibelöfversättning är, till det ojemförligt större antalet, ämnad för sådana läsare, som icke kunna sjelfva ransaka skrifterna, måste det också betraktas såsom en helig pligt att lemna dessa läsare en möjligast trogen och oförryckt afbild af grundtexten. Detta blir en helig pligt i samma mån som den kristna fromheten mindre förmår göra sig någon föreställning om en grundtext i detta fall och derför uteslutande tager öfversättningen för det Guds ord, på hvilket den tror. Matt. 1: 25 innehåller, att Josef icke kände (icke plägade äktenskapligt umgänge med) sin hustru, till dess hon födde sin första son. Så lyder den gamla bibelöfversättningen. Grundtexten, sådan man hittills haft sig densamma bekant eller låtit den gälla, har ordagrannt: till dess hon födt sonen sin den förstfödde. I kommissionens öfversättning deremot lyder denna vers så, att han kände henne icke förr än hon hade födt en son. Åtskilnaden mellan dessa öfversättningar skall måhända undgå de flestas uppmärksamhet eller i deras ögon blifva af föga vigt. Inför den åter, som har reda på hithörande teologiska strider och spekulationer, blir denna vers af nära på afgörande vigt för bedömandet af den nya öfversättningens anda och syfte. Det är klart, att antagandet i fråga om Jesu moder af ett sådant äktenskapligt eller sinnligt-menskligt umgänge, som här afses, det vare sig före eller efter Jesu födelse, måste göra Maria mera mensklig och att föreställningen om en sådan hennes mensklighet måste blifva i någon mån menlig för den gudomliga gloria, med hvilken man i allmänhet velat omgifva henne, och äfven för den äskade höga uppfattningen af hennes son. För att sålunda kunna tillskrifva henne en beständig okränkthet eller jungfrulig beskaffenhet, antog en vidskeplig och afgudisk Marie-dyrkan icke blott att hennes jungfrulighet ingenting hade lidit af Jesu aflelse och födelse, utan äfven att all tanke på ett äktenskapligt umgänge eller en köttslig beblandelse borde i fråga om henne i allo afvisas. Samma åsigt har nog också haft sin del deri att så många framställningar af den heliga familjen sökt medelst ett åt Josef förlänadt alltför vördnadsvärdt utseende förebygga hvarje tanke på ett faderskap hos honom genom Maria. Emellertid talar nya testamentet på mer än ett ställe om Jesu bröder och äfven om hans systrar, och det på ett sådant sätt att man får goda skäl att anse dem för barn af Maria. Och grundtexten i vår vers talar, såsom vi redan antydt, icke blott om den förstfödde sonen, utan gör det så, att orden den förstfödde blifva ensärskildt betecknande och förklarande opposition till orden: sonen sin. Har således äfven kommissionen varit intagen af en sådan Mariaförgudning? Vi vilja ej antaga det, huru många katolska ansatser man än tycker sig förnimma hos det allt mera på modet komna läseriet eller pietismen. Emellertid och så länge de orden i vår vers:den förstfödde icke blifvit af bibelkritiken på något afgörande sätt utdömda, skall icke en gång åberopandet af någon annan grundtextlig handskrift, än de