Några anmärkningar vid Bibelkommissionens öfversättning af Nya Testamentet. . Hvad som först faller i ögonen är, att kommissionen låter berättelserna eller framställningen fortlöpa utan afseende på den hittills vanliga, understundom mindre väl beräknade sönderstyckningen. : Versernas nummerföljd betecknas i stället i margen och afdelningen i stycken har fått bero af påtagliga afsatser i sjelfva föredraget. Hänvisningarne till parallelställen förekomma under den sammanhängande texten, nederst på sidorna. Allt detta anse vi ändamålsenligt, äfven om sålunda. ett eller annat blir mindre framstående, såsom t. ex. slägtlederna hos Matteus i jemförelse med dem hos Lucas. Hvad åter de äfven under texten förekommande noterna angår, så få vi efter hand tillfälle att beröra dem. För öfrigt tänka vi ingalunda på något försök att i högkritisk mening uttömma ämnet eller att genom vår granskning bidraga till en ny bibelöfversättning, utan våga allenast och i största korthet en anmärkning der och hvar, der vi tycka oss finna något särdeles bemärkansvärdt, i den nya öfversättningen nemligen och såsom sådan. Matt. 1: 16 låter, i gamla öfversättningen: Jakob födde Josef, Marie man, af hvilko är födder Jesus, som kallas Kristus. Kommissionen återger detta ställe med: Jakob födde Josef, Marias man, och af henne föddes Jesus, med tillnamnet Kristus. Detta: med tillnamnet Kristus måste vi anse för en både godtycklig och oriktig öfversättning af grundtexten eller afvikelse från den gamla öfversättningen. Ville man icke bibehålla dennas: som kallas Kristus, så kunde grundtextens erd icke gerna komma att betyda annat än: han, som sades vara Kristus, eller: den så kallade Kristus, eller: Kristus så kallad. Kommissionens öfversättning ligger närmare det antagandet att Jesus var Kristus, på sätt förre bibelkommitterade i sin öfversättning (Strengnäs 1816) helt djerft och alldeles på sidan om grundtexten återgifvit detta ställe. Matteus säger emellertid här allenast, att Jesus sades vara eller kallades Kristus. Vill man sedan, för Mattei uppfattning af Jesus såsom Kristus, åberopa slägtledningen från David, så torde i stället den omständigheten, att Matteus låter Jesus härstamma ifrån David genom Josef, blifva mindre beqväm för den kyrkliga treenighetsläran. Hvad de orden: och af henne föddes angår, så är sannt, att det gamla femininet af hvilko måste anses föråldradt och att ett blott af hvilken kunde i dess ställe och i den svenska ordställningen blifvit tvetydigt. Grundtexten har emellertid: ur hvilken. Mycket striddes en gång derom, huruvida Jesus skulle anses född af eller ur Maria. Den förra tydningen medgaf en förfinad uppfattning af det menskliga sonskapet, den senare tydningen kunde deremot beteckna en så genomgripande slägtskap med Marias mensklighet, att den kunde blifva farlig för rätta uppfattningen af den hos Jesus betingade absoluta syndfriheten. Katolicismen är befriad ur detta dilemma genom sin senare tillkomna dogm öfver den heliga jungfruns obefläckade aflelse, eller att låta äfven henne vara aflad utan besmittelse af arfsynden. Matt. 1: 18 och 20 säger, att Maria var hafvande af eller rättare ur helig anda och att det i henne aflade var ur helig anda. I treenighetslärans intresse har redan den gamla öfversättningen förvandlat detta till den Heliga Anda, med stora begynnelsebokstäfver i de båda sistnämda orden. Kommissionen går ett steg längre eller tager steget ut och tecknar den Helige Ande, sålunda oförtydbart betecknande den tredje personen i den kristna treenighetsläran. Utan tvifvel har gamla öfversättningen haft samma afsigt med de båda stora begyrnelsebokstäfverna; men så vida det är skilnad emellan anda, sinnesstämning, och ande, andligt väsende, så har nu, medelst de båda slutvokalernas förändring från a till e, den kyrkliga dogmen blifvit ytterligare och afsigtligt betonad. Att en sådan tydning är helt och hållet godtycklig, det lärer ej kunna nekas. Det. ser ut, som hade man här velat skaffa sig någon ersättning för ett annat bevisställe, hvilket man måst afsäga sig. Ar betydelsen af de ifrågavarande orden; hafvande ur. eller af helig anda icke gifven eller nog klar, så har iman så mycket mera skäl att allenast woget återgifva grundtexten och öfverlemna resten åt framtiden, i förhopp;