Dagens Nyheter – 5 januari 1874, sida 2

klappar eger du min tro. Men nu måste du redan i morgon tala med min far, Arthur, Bed eller fordra, men vinn hans löfte om min hand, såsom du redan har mitt. — Som jag ser, är ett af våra unga par redan ur dansen, yttrade i detta ögonblick grefve Silfverkrona, som från de inre rummen trädt ut i det, der de båda älskande, glömmande tid och ställe, hängifvit sig åt ögonblickets lycka. — Jag ville blott anförtro doktorn, som innan kort reser ned till Björke, några kommissioner rörande mina fattiga och sjuka i socknen derhemma, svarade Sigrid lindrigt rodnande, men med en värdighet, som afväpnade hennes far, och lemnade i detsamma åt Artbur det papper, hvarpå hon upptecknat namnen på några af sina skyddslingar, dem hon verkligen ämnat bedja honom besöka. — Du är ett godt barn, Sigrid, och gör din far alltid glädje, yttrade grefven med en viss tonvigt på de sista orden, som ej undgick de båda unga, hvilka emellertid i näste ögonblick åter svingade sig i dansens hvirfvel, medan grefven tankfull blickade efter dem. Hvad var det väl som gjorde honom så tankfull midt under festens buller? Var det måhända samvetets röst, som förebrådde honom den grymma lek, han börjat leka med tvenne unga älskande hjertan,