Dagens Nyheter – 3 januari 1874, sida 1

i sin enkla svarta drägt ibland alla de mer och mindre lysande uniformerna tog sig ut, för att begagna ett målande uttryck; som en sparf i tranedans. Också hade han dragit sig tillbaka till ett börn af salongen och stod der i närheten af ett fönster med ryggen stödd mot väggen och med ögonen sökande ett enda föremål. Följa vi riktningen af hans blickar, så se vi att de äro oaflåtligt fästade vid dottern i huset, den sköna BSigrid, hvars blickar också stundom irra öfver salongen och med ett omisskänneligt uttryck af glädje möta hans. Medan vår doktor så stod der försänkt i sina drömmar, nådde hans öra några ord af ett samtal, som med halfhög röst fördes i en fönstersmyg helt nära honom och hvilka ord voro af beskaffenhet att genast väcka hans uppmärksamhet. — Du sade nyss, mon cher, i anledning af min yttrade beundran öfver Silfverkronas lyckade arrangementer att allt icke är guld som glimmar. Så lydde de ord, hvilka fästat doktorns uppmärksamhet på de samtalande. — Och jag ville tillägga att fastän skalet ofta kan vara friskt och glänsande, kan kärnan ändå vara rutten. — Nu talar du, parole dhonneur, i gåtor; cher Corfitz, och som jag är en klen gåttydare, torde jag få obligera dig om ett förtydligande af hvad du behagat säga. Hvad i all verlden kunna dina dunkla antydningar GREFVINNAN AF KOJAN. kd