Dagens Nyheter – 3 januari 1874, sida 1

Det förfiutna året. Det år som nu sjunkit i sin graf har icke just lemnat åt historien att uppteckna några stora slag eller några yttre.omstörtningar, men folkens historiska utvecklingsgång mätes heller icke efter antalet sårade och döda. Efter föregående årens krig och midt under de oafbrutna rustningar som efter hand förvandlat Europa till ett enda stort läger, hvarest oerhörda krafter och summor spillas, har man sett fredsvännerna utveckla en verksamhet som bland annat framkallat ett praktiskt resultat i beslutet om upprättandet af en folkrättslig internationel akademi i Belgien. Det är knappast något tvifvel om att skiljedomstolar skola kunna finna en vidsträckt användning till fredlig uppgörelse af stridigheter hvilka förr endast kunde lösas med svärdet; och om man än icke kan vänta att den nya folkrättsliga högsta domstolen skall kunna utsträcka sin jurisdiktion öfver hvarje stridsfält och strax skapa en ny fridens guldålder, då jernet icke längre användes till vapen och verkstäderna icke längre skola stängas eller plogen stanna i fåran, derför att staterna kommendera de bästa arbetarne till exercisplatserna, så bör man dock helsa fredsvännernas verksamhet som en af de: herrligaste frukter af de framsteg i civilisationen man har 1873 att tacka för. T-alla länder bar man med synnerlig uppmärksamhet följt Internationales och socialisternås möten under förliden höst. Internationale, som redan i fjor splittrades i två läger, visade sig under mötet iGenöve vara en förening med obetydlig utbredning, sjunkande kraft och små förhoppningar, om än socialismen dock: fram-deles kan komma att räkna många och energiska anhängare bland utlandets fabriksbefolkning. Socialisternas möte i Eisenach var icke heller egnadt att väcka stora förhoppningar om att striden mellan kapital och arbete genom detsamma skulle komma att föras in på nya banor, hvilka skulle kunna lofva en för alla parter tillfredsställande lösning. Den skarpaste karakter has denna fråga antagit i England, hvarest först landtarbetarne slöto sig till fabriksarbetarne i städerna — och sedermera de stora fabriksherrarne och , kapitalisterna sammangaddade sig under ett banår till motstånd, hvilket väckt dystra aningar om förestående slitningar. Emellertid har det engelska folket alltid hållit sig till det praktiskt upphinneliga, hvilket också vill säga det billiga och rättvisa. Genom ömsesidiga medgifvanden skall man förmodligen kunna i någon mån utjemna det för den enskilde icke mindre än för samhället olycksbringande missförhållandet mellan ett fåtals oerhörda rikedom och mängdens förtviflade fattigdom. Hvarje bidrag till lösning af den stora striden mellan kapital och arbete är ett bidrag till mensklighetens gång mot lycka och kraft; och om det förflutna året måhända icke lemnat några betydligare bidrag till lösningen, har det likväl varit vittne till att frå