Dagens Nyheter – 19 december 1873, sida 1

Följden af att komma till venster, då man bör gå till höger. (af T.) Min bror var student, till och med en gammal student, — ja så gammal, att vår far slutligen erbjöd sig att sända honom podagerkrycka och flanell för att med tjenliga medel kunna mottaga podagern, som enligt vanlig mensklig ordning snart borde inställa sig. Min bror var samtida med 1809 års män, men dels för att göra honom rättvisa och dels för att icke bibringa mina läsare en oriktig föreställning om min J egen ålder (jag är qvinna!) bör jag upplysa att desse så kallade 1809 års män icke voro vårt statsskicks namnkunnige reformatorer, utan två fridsamma vestgötar, hvilka deras moder en vacker dag år 1809 presenterade sin käre make och hvilka 25 år senare inskrefvos vid akademien, der de : visserligen krånglade mycket i konjak men aldrig i-politik och:der de-sedan räknades bland jubelstudenterne, då min bror år 18350 var .en nybakad juvenal. Nå väl; min bror var således en gammal student och dertill. särdeles road att framställa gåtor, hvilkas lösning ofta förbryllade mitt arma hufvud. En bland hans gissegåtor lydde så: När man i Lundkommer till Wenster, så har man gått till höger, och när man går till höger så kommer man till venster, men man stöter i alla fall på basfiolen; förklara mig det,: om du kan ? Jag gissade och gissade. Vid min brors hemkomst följande mellantermin hade jag också -i: ordning en hel mängd mer?eller mindre orimliga lösningar, men galna voro de allesamman. Min bror skrattade och jag blef-stött. Kunde jag väl ana att i en gård i Lund bodde till höger i förstugan Kapellmästaren Wenster, som .con-amore trakterade basfiol? Lösningen af denna olycksaliga gåta, på hvilken jag så mycket grubblat, hade ingifvit mig; som alltid haft särdeles dåligt lokalsinne, den föreställningen: att valet af höger eller venster-vore temligen likgiltigt — man .kom: ändock alltid till målet. Huruvida. denna föreställning -var riktig eller icke, kan ni sjelf. bäst bedöma afföl: jande, :alldeles sannfärdiga händelse. Jag hade gått ut för att söka en fotograf, boende i en stadsdel långt aflägsen från den, der jag har min bostad, och i hvilken förstnämda trakt jag icke var hemmastadd.;. Jag. begärde upplysning. af en mötande person; och fick till vänligt svar: Vik bara om hörnet och gå in genom första port, 3trappor upp, pi kan inte gå vilse! Inte gå vilse? — Ja, hvad den saken angår så kan jag verkligen, utan att träda blygsamheten för nära, försäkra att jag förmår prestera någonting mer än det vanliga. Jag, som aldrig kan göra en liten utflygt till Djurgården eller Hagaparken, utan att minst ett halft dussin gånger fråga efter utgången derifrån! Detta till stort nöje för många, som. tycka att en dam på ett par och .... ja, ja, det kan vara detsamma hur gammal jag är, nog.af, jag är konfirmerad, så mycket kan jag tilstå. — Jag, som ännu i somras, då vi bodde på Norttullsgatan, en dåg blef stående midt på vägen och , konsternerad frågade en tjensteflicka om hon kunde säga mig hvar nämde gata vore belägen! Jo, det är ju här, vetjag! svarade hon, mätande mig med ögonen från hufvud till fötter, med misstankan att jag gjorde narr af henne, målad i sitt ansigte. Inte gå vilset jo, jag kunde nästan säga att jag gått vilse om hela mitt lefnadsmål, hvilket lätt skulle bevisas, om ej berättelsen derom förde mig alltför långt bort från min väg till fotografen, efter den anvisning jag fått och efter hvilken jag ju ej skulle kunna gå vilsetls Jag skulle bara -vika om hörnet, gå in genom första port och 3 trappor upp. In: genting kan vara mer klart och tydligt. Om