Dagens Nyheter – 19 december 1873, sida 1

TJUGUFÖRSTA KAPITLET. Sur Pavenir, insens qui se fie! Vi bedja läsaren inträda i ett elegant, högaristokratiskt hotell, beläget uti vestra deleth af London. Vi finna här Lucilla sittande framför eldbrasan i en förtjusande salong; ty ehuru sex månader förflutit sedan hennes giftermål och våren således redan ganska långt framskridit, är vädret ännu kyligt. En stor vindthund ligger utsträckt vid hennes fötter. Hon befinner sig allena, men hennes tankar äro henne ett godt sällskap. Huru gladt och sorgfritt hennes barndom än förflutit på Silverrest, tyckte hon sig dock först nu ha lärt känna den verkliga lyekan; när hon tillhörde honom, bar hang namn och var honom kärare än någon lefvande varelse före henne varit. Redan hade mörkret inträdt, utan att hon tycktes gifva akt derpå, då vindthunden plötsligt sprang upp och helt törtjust började gläfsa. Hon visste hvad detta betydde, och med ett uttryck af glad väntan såg hon upp. Välkända steg hördes i det yttre rummet, dörren öppnades, och i nästa ögonblick hvilade hon strålande af fröjdi Strathmores armar,