Dagens Nyheter – 17 december 1873, sida 6

händelsevis specerier till förbåldt billigt pris — icke kunde de eller någon annan ana, att man spelte smussla tjufunge med dem? Emellertid ha de stackars intressanta fruarne nästan sprungit omkull hvarandra hos advokaterna härstädes för att få hjelp till att freda sitt fina skinn. Lyckligtvis blef allt detta bilagdt och nedtystadt. Endast köpmännen få stå sitt kast, sig sjelfvom till skräck och androm till varnagel. Huru en och annan bland dessa Mercuriisöner känner sig af skräck betagen, hade jag tillfälle att bevittna vid det intresseväckande målets senaste handläggning inför vårt vördnadsvärda forum. En gråhårig, gammal medborgare, som synbarligen icke varit med då krutet fanns upp och som under 30 å 40 år opåtaldt gjort i mjöl, gryn, specerier och diverse, men på senare tider olyckligtvis låtit sig lockas af madame Olssons förförande låga — priskurant och föredragit att hos henne få sina behof tillfredsställda i stället att som tillförne reqvirera af målsegarens välförsedda, men långt ifrån så billiga engroslager, hade vid förstarättegångstillfället uppgifvit qvantiteterna af sina inköp hos madamen och dertill med handen på hjertat försäkrat, att nu hade han icke vidare på detta eller sitt samvete, och ingen tviflade derpå. Icke desto mindre stack han vid sista ransakningen ett papper i domarens hand, innehållande en ytterligare uppgift å cikoria, stärkelse och kanel. Hvad är meningen med detta? frågade domaren. — Jo, det är en förteckning på litet till. Man har rådt mig till det.s — Har ni verkligen köpt också detta af hustru Olsson? — Mannen teg med ett villrådigt utseende. — Hvem har rådt er att lemna denna uppgift? Sedan frågan blifvit upprepad, yttrade svaranden slutligen helt menlöst: Jo, då jag häromdagen träffade målsegaren, sade han att det skulle vara så nyttigt för mig att ge upp litet till; för se, det skadar aldrig, sade han, att ge upp för mycket. Domaren log och målsegaren log också och åhörarne skrattade och Cederberg mumlade: Det der var inte schangtilt. Men enfalden log icke; han bleknade vid föreställningen att möjligen hafva burit sig dumt åt och bad kanske en tyst bön till rikets fäder att afskaffa den barbariska lag, som förbjuder en tilltalad att kalla en advokat till sin sida. Amen! Under några veckor ha vi fått glädja oss åt det i allo aktningsvärda Elfforsska sällskapet, som undfägnat oss med både Bröllopet på Ulfåsa, Grefven af Haga, KorpKirsti, Prinsessan af Trapezunt och mer samt nu senast med Hundra Jungfrur, som verkligen gick öfver förväntan bra. Attrederiet försett emigrationsfartyget med en så anskrämmelig kapten, bör man ej förtänka detsamma. Det såg förmodligen deruti en garanti för hela jungfrulastens framkomst till kolonien i oskadadt skick. Men, raillerie å part, detta sällskap eger flera goda förmågor och främst bland dem fru Westermark, en icke vanlig seenisk talang i den lättare stilen, med en fyllig och vacker sångstämma; fröken : Petersen, en3 täck aktris med en klingande och behaglig sopranröst, samt den dugtiga direktrisen sjelf och hennes gamle stödjepelare, den mångsidige aktören Forsberg m. fl. Rekrytering med ett par unga och vackra damer till skulle dock ej skada denna goda trupp. Snart ha vi julen med dess fröjder och bekymmer; dess härolder, jul-expositionerha, ha redan länge trumpetat ut dess ankomst; och ni skall veta, mitt Stockholmsherrskap, att vi ej gå af för hackor i den vägen. Hr Lionel Gottschalk kan täfla med hrr B. Leja och J. Leja. I hans lysande och skimrande butik finnes en massa af omvexlande, -eleganta och billiga föremål, passande till julklappar. ! I helgdagarne få vi troligen, liksom i fjol, för våra barn ett billigt och hjertligt nöje i Arbetareföreningens julfester, för hvilka programmet redan till en del är kändt. Så kommer det nya året — få se hvad den gamle knallent Kronos kan ha för nytt i sin Påse till oss alla! Blot-Sven.