Dagens Nyheter – 17 december 1873, sida 6

Skämt och allvar från Norrköping. (Bref vill Dagers Nyheter ) Kan det roa er att höra litet smått från Sveriges Manchester? Då man om aftonen promenerar omkring i den stora fabriksstaden, förefalla de många fabrikerna, der gasskenet strömmar ut från de otaliga fönstren, som festligt upplysta palatser; ja, de se riktigt fe-aktiga ut, men vid dagens ljus kan man ej göra sig några liknande illusioner. Då har allt och alla ett prosaiskt, affärsmessigt, men aktningsvärdt, sträfsamt utseende. Stenkolsröken breder sin svarta slöja öfver himmelens blå; Motala-strömmen äflas skummande och brusande att sätta de många dundrande maskinerna i rörelse, och folkströmmen böljar mörk och hvardaglig ut och in i fabrikerna, medan endast få lysande skumperlor af le beau monde stänka smått omkring på Drottninggatans trottoarer. On ne vit point ici, mais on vegåte, och det är ändå något, Hela Ullströmska dynastien mår öfvermåttan godt, oaktadt de dyra tiderna. På stadshuset ha vi haft Oscarsbal, animerad af 125 personer, och vi drucko h. m:ts skål i sur och tystlåten champagne. Damernas toaletter voro smakfulla och lysande; tre militära uniformer illustrerade samlingen, och dessa stucka af som flugor i kålt mot de andra Svartzarne och Svartlingarne. Så att nog var det roligt! Kort förut hade vår älskliga dansinstitutrice fru Sofie Lange sin slutbal för höstterminen. Dessa tillställningar äro ganska pikanta genom det smakfulla i arrangementerna, barnens glädje och skicklighet i dansen samt den unga lärarinnans behagfulla verksamhet i den ungdomliga kretsen. I den väldiga buketten af dessa späda knoppar förefaller hon sjelf som en yppig och blomstrande ros af intagande fraicheur. Vore jag ett par decen: nier yngre, skulle jag ej kunna motstå frestelsen att ställa mina ben under hennes ledning. Spektakler ha vi ej gndt om i vår goda stad, båda sorgliga och histiga. Först och främst det stora fatardenn med alla sing små, intressanta detaljer, hängfärdiga minuthandlare och hjertängsliga fabrikörsfruar. De snälla, -sparsamma husmödrarne köpte