Dagens Nyheter – 16 december 1873, sida 2

EE ges, oh och välvilligt stämd mot den olycklige älskaren... Jag skulle aldrig dia sagt:er, att Lucilla. besvarade er kärlek, om icke det varit min fasta öfvertygelse. Ord för ord har jag meddelat henne, hvad ni uppdrog åt mig att till henne: framföra.. Jag dät er full rättvisa vederfaras — och ni: känner mig: tillräckligt.. väl, för. att kunna otvifla der: på. Jag försäkrar er vid min heder, att jag, då vi sist .sågo hvåramädra, lika litet somjni kunde drömma om hvad jag numåste säga er... ; — Hvem älskar hon? safbröt honom Vals dor häftigt. En misstanke vaknade hos hos nom, när han betraktade Strathmores:ansigte:.: — Mig. — Er! ; Så stodo de nu i skymningen! midt emot hvarandra ochimätte hvarandra medblicken. Strathmore var helt lugn; ty han hade-rent samyete — han visste med-sig sjelf; att han uppfyllt sin pligt. Men:i framsmannens hjerta deremot rasade de-våldsammaste passioner, hans svartsjuka regerade honom, så att han knappt visste hvad hanvsader — Ni! Gud i himmelen,sdå har nisalltsåbedragit mig! : Strathmores min mörknade, men blott för ett ögonblick; han fann detta utbrott förs låtligt i betraktande af den stackars mannens upprörda sinnesstämning.