Dagens Nyheter – 16 december 1873, sida 2

Bazainska rättegångens sista dag. Det är länge sedan vi meddelade våra läsare någon utförligare redogörelse för Bazameska rättegången. Vi ha förut blott framdragit några enstaka episoder ur densammma, för öfrigt ha vi ansett, att de, om ock knapphändiga, telegrafiska redogörelserna ha ivarit tillräckliga. Och hvarför? Dels derför att rättegången i och för sig sjelf. har erbjudit: föga intresse; den har visserligen varit en bjert, alltför bjert, illustration till hela det lysande elände af okunnighet, oordning och brist på förberedelser och omtanke som utmärkte de franske både underoch öfverbefälhafvarne i det fransktyska kriget — och för öfrigt till hela det napoleonska systemet — men trots beskyllningarne för att velat smutskasta den franska nationen ha vi icke velat kasta öfver densamma hela den smuts, hvartill den nu afslutade rättegången kunnat gifva en osökt anledning om vi velat följa den i alla dess detaljer. Delg har den, enligt vår uppfattning af de referat som förelegat, så litet gifvit skäl till det antagaandet att en dom, sådan som den nu fällda, skulle blifva en följd af densämma, att vi redan af det skälet ansett oss icke böra taga våra läsares uppmärksamhet i anspråk för en mer eller mindre utförlig och mer. eller mindre tråkig redogörelse för en rättegång, som, väckt af partisyften, måste gifva anledning till en dom, fälld af partilidelserna. Domen har nu emellertid blifvit fälld och är af den beskaffenhet att den dragit till sig hela verldens uppmärksamhet. Att historien en dag sannolikt skall fälla en helt annan dom öfver Bazaine, det hör ej hit, men hvad som hör hit, är ett omnämnande af rättegångens hufyndsakliga resultat. Mön först vilja vi i våra läsares minne återföra hufvuddragen af den mans lefnad, som nu blifvit ådömd ett sådant straff som 20-årigt fängelse och, militärisk degradation. Marskalk Bazaine är född den 23 februari 1811: Efter att ha egnat sig åt militäriska studier ingick han — hvars far varit generäl — såsom simpel soldat i den afrikanska armån och. efter fyro års tjenstgöring: hade hån på slagfältet vunnit löjtnants rang och hederslegionens kors. Han avancerade derefter hastigt, utmärkande sig i striderna mot araber och kabyler, liksom sedan i Krimkriget, i hvilket han med stor utmärkelse deltog. Efter Sebastopols eröfring utnämdes han till guvernör å denna plats och blef: hösten 1855 divisionsgeneral. Sin högsta militäriska grad erhöll -Bazaineunder sin expedition till Mexiko. Vi behöfva ej påminna om att jäst denda expedition utgör en dunkel episod i den nu degraderade marskalkens lif, och hvad mera är, en episod; ;hvars skuggsidor man ej kan på hågöt sätt rättfärdiga, ty att han lät göra. sig till verktyg för det franska hofvets intriger är ej något försvar. Hvad är för resten hans nuvarande dom, omej en yttrin åf Ne mesis som tydligt antar den fysiljörade kejsar Maximilians drag? Var ock Bazaine en förrädare mot Maximilian, så föreligger dock här den frågan: Vår han vid Metz-en förrädare mot sitt land, mot Frankrike? Den dom som krigsrätten fällt kringgår demna fråga. Den förklarar att han icke Fjuckiant hvad pligt och heder fordrade. Men denna dom, vi våga säga det, afskär ej all diskussion öfver marskalkens förhållande under belä-; gringen af Metz. General Rividresankldgelseakt, hvars slutpåståenden vi delgifvit våra läsate; var, såsom reåhvär opartisk kan inse; ett tendentiöst ov öfverdrifvet aktstycke, dikteradt af... ja, hvem vetaf hvad, men gående ut på att på, Bazaine välta hela skulden för Frankrikes olyckor. Pourcets. slutpåståenden .. efter: vittnesförhörens slut. voro lika lidelsefulla. Och deck ha vittnes-. förhören ej i någon mån kunnat uppvisa.att marskalken med afsigt gjort sitt land den ringaste skada, att han brustit i hvad en. officers heder fordrar, att han varit en för-. rädare mot Frånkrike. Att han varit mycket illa underrättad, att han erhållit falska uppgifter om hvad han hade ellericke hade, att han gjort ansatser till utfall!som dock. af en eller annan missgynnande omständighet blifvit afbrutna, oeh att han slutligen, för. att ej möt en i hans tanke öfvermäktig fiende: onödigtvis spilla otaliga soldaters lif, kapi-. tulerat, det är hvad vittnesmålen hufvudsakligen gifvit vid handen. Allt detta framhölls af Lachaud, Bazaines försvarare, i ett tal, söm anses ;vara ett mästerstycke af juridisk skarpsinnighet och. vältalighet. Men all hans vältalighet och alla hans skäl betydde föga. Regeringskommissarien general Pourcet uppträdde med ett slutpåstående, lika skarpt och öfverdrifvet som någonsin anklagelseakten, och gick till och medså långt i sin lidelsefullhet att han i sina utfall mot Lachaud glömde det passande och sin plats som allmän åklagare. Mot ;honom uppträdde för andra gången Lochaud och derefter! yttrade Bazaine -— med en rörelse, . som så bjert afstack mot det likgiltiga lagn han förut under rittegången lagt i dagen — de manliga ord tele grafen redan meddelat: I mitt hjerta lefver