Dagens Nyheter – 13 december 1873, sida 2

Timmar hade förgått; utan att han ändrat ställning eller sett upp, då plötsligt— han visste icke hvad det var — en kall; rysning genomfor honom och lät honom känna närheten af en osedd varelse, vid tanken på hvilken hans blod ville stelna. När han upplyftade hufvudet och blickade ut i skymningen, spärrade han upp båda ögonen af förskräckelse; ty derute i den skumma bhöstqvällen såg han en spöklik gegstalt; ett blekt ansigte — det var den döendes, som han sett, sjunka ned i hafvets. djup vid sin sida. Gaf då oceanen igen sina rof?, Nästan förlamad i alla lemmar, stirraden på den hemska vålnaden, hvilkens gestalt framträdde. allt hyitare och. tydligare mot en. bakgrund af mörka buskar, Det långa gula håret fladdrade för vinden,-han såg henne så lefvande framför gig, som i det ögonblick då han lät henne sjunka i-djupet. och bjöd henne att. dö, likasom hon en gång dömt hang. vän till döden. Här på White Ladies. stod: hon framför honom. — ett ögonblick, en flyktig sekund, som syntes båda sekellång, betraktade de hvarandra; derpå försvann, uppenbarelsen i mörkret, hvarvid buskarnes blad synbarligen rörde sig. Han darrade från hufvud till fot och sjönk ned tillintetgjord. Men, efterhand kändes bördan, som förut tryckt på hans hjerta, något lättare, och högt, tackade han