Dagens Nyheter – 12 december 1873, sida 2

tidigare om morgnarne än flertalet stadsboer, ty medan så många af desse ligga och dra sig, ha gråsparfvarne redan varit till torgs, arbetat för sitt bröd och njutit det också, i de flesta fall tack vare våra-hederliga landtboar, som aldrig försofva sig. Käre stadsboer, tänk, om I kunden lära en af landtboerna och gråsparfvarne att stiga upp om morgnarne som folk! — Hvad skullen I vinna derpå, tron 1? — Jo, bland annat skulle edra hustrur, döttrar och fästmör icke tyna bort i — blleksot. Men jaj ber pligtskyldigast eder, herrar läkare, dch eder, herrar apotekare, ödmjukligen om ursäkt för mitt förslag, fullt medveten om att en sådan der morgonrevolution ovilkorligen skulle tillskynda eder en icke ringa förlust, synnerligast er, herrar apotekare, nu, då jernet står så högt i pris, för att icke tala om kinan och andra stimulantia. Gråsparfven tyekes mig likasom alla andra fåglar, och menniskor med för resten, hafva ett särskildt kärlekens högtidliga poesipråk. och ett särskildt hvardagslifvets prosaspråk, Ingen fågel,! och således icke heller en gång gråsparfven, är alldeles utan sin poetiska nimbus. Om dennes kärleksspråk har jag redan haft nöjet tala. Hans hvardagstungomål låter så här: Tju, tju; tjutjutju, tju, tju. — Det är uttydt (på fri hand, förstås): Helsa, krafter, lefnadslust, hus och hem samt dagligt bröd ha vi. Gud vare tack och lof, som allt detta genom vårt arbete oss gifver! Till dragen i gråsparfvens karaktär hör vidare, att han är envis som en Uplandsbonde, nyfiken som en qvinha och i sin nästas olycka deltagande som ett par tvillingssyskon i hvarandras öden. Envisheten ådagalägger han bland annat. derigenom, att han, om han blir bortkörd från ett ställe, der något för honom smakligt ätbart finnes, 99 gånger af 100 kommer åter. Hans nyfikenhet och deltagande för nödställda likar får man se, om man till exempel en vinterdag sopar bort snön på ett ställe och der eller i dess närhet nedslår några med vanligt fågellim bestrukna pinnar. Genast kommer en af de på den bara fläcken församlade gråsparfvarne och slår sig ned på en af pinnarne, förmodligen för att göra sig underrättad om hvad den der nya tillställningen kan betyda, något hvarom den nyfikne snart blir underkunnig, i det att han fastnar. Men då blir Leben af, skall jag säga! Den sålunda fångade gråsparfven skriker af alla krafter och flaxar med vingarne, tills äfven dessa blifva fastlåsta vid limpinnen, och under samt i följd af allt detta kommer nu den ene gråsparfven efter den andre, hvarvid allesammans blifva utsatta för enahanda öde, i deras tanke säkert en förtrollning. Men så skola de tagas, sa han, som tog kräftorna med tårna. Naturligtvis finnas äfven många addra sätt att fånga gråsparfvar och alla sätt äro bra, utom det tråkiga — att onödigtvis göra af med dem. . För sanningsenlighetens skull får jag väl ändå lof härmed offentligen tillkännagifva, att gråsparfvens kött är godt, ja, till och med en läckerhet, hvilken jag dock aldrig funnit sträcka sig längre än blott och bart till smörgåsbordet, men får man till smörgåsen porter, lilla supen och en sill, så kan man gerna. vara utan stekta sparfvar. För min enskilda del, och. så länge jag har någonting annat med hvilket jag kan muta den store despoten, som kallas mage, föredrar jag att se både gråsparfven och andra sparfvar i oförkränkt frihet. till lif och lem njuta af sin tillvaro. Litet hvar skola vi finna, att ju närmare vi lära känna djuren i allmänhet och fåglarne synnerhet, desto mera älska vi dem. Detta är ju också en lika ren som loflig och aktningsvärd kärlek, hvilken aldrig förbittras af svartsjukans qval. Den, som vidare vill studera arbetskarlsfamiljen Gråsparf, har, derest tid och omständigheter 1 öfrigt det medgifva,dagligen tillfälle dertill och — max skall alltid begågna sig af tillfället. Så gör ock jag, då jag nu tycker mig ej ha mera att säga om gråsparfven. w. AA.