Dagens Nyheter – 12 december 1873, sida 2

Hvarjehanda nyheter. Hotland house. I London har i dessa dagar utkommit en skildring af Holland house; hvilken meddelar underhållande små drag från det brokiga lif, som i början af detta århundrade samlade största delen af den tidens namnkunniga engelsmän i lord och lady Hollands gästfria hus. Lady Holland var visserligen en mycket intelligent, men tillika en sjelfsvåldig dam, som tillät sig att behandla de storheter lion samlade omkring sig på ett ytterst ogeneradt sätt. Det kunde t. ex. ofta hända, när Macaulay var som ifrigast och som bäst hade tilldragit sig. allas uppmärksamhet genom sitt outtömliga anekdotförråd, att lady Holland knackade i bordet med sin solfjäder och sade: Nu, Macaulay, kan det varå nog, låt oss nu få höra något annat! En gång vände hon sig till Sidney Smith och sade i en något befallande ton: Sidney, ring på klocksträngen! Skall ske, svarade denne, men skall jag ej sopa golfvet också? Medan Thomas Moore arbetade på sin lefnadsbeskrifning öfver Sheridan, var han en dag på middag i Holland house och hade fåttsin plats vid sidan af värdinnan, som nu skulle underhålla honom och, bland annat, vänligt yttrade: Det blir visst en tråkig bok, den der om Sheridan, är jag rädd, för. Till lord Porchester sade hon en gång: Det gör mig ondt att höra det ni vill utgifva en -dikt. Kunde ni ej kassera den? ln gång vid ett middagsbord, der hon satt vid sidan af grefve dOrsay, lät hon sin näsduk falla på golfvet; grefven tog naturligtvis straxt upp den. Derpå lät hon ET NPR BTP INEESSUERGSIRS KE SENARES RR TT vana te a