Dagens Nyheter – 12 december 1873, sida 2

på samma sätt efter hand knifven, gaffeln, serveten o. s. v. falla, till dess dOrsay stut ligen förlorade tålamodet och ropade betjenten; i det han vände sig till denne, yttrade han: Sätt min tallrik ned på golfvet; det blir beqvämare för lady Holland att jag afslutar min måltid der. . Bedragare i stort. Från Paris berättas: För något mer än ett år sedan uppdök i Paris en förnäm armenier, som under namnet Dermakarian-Sordanik gjorde stort. uppseende i den finare verlden. Han bodde stadens förnämsta hotell och glänste i Bouogneskogen genom prakten af sina ekipager, och under den första tiden äfven genom sin orientaliska klädnad, men hvilken han sedermera utbytte mot en europeisk. Hans slöseri, det egendomliga i hans uppträdande och framför allt den omständigheten att han i trots af sin rikedom, som han visade för allas blickar, dock ej plägade något umgänge med de förnäma orientalerna i Paris, fästade polisens uppmärksamhet på honom. Polisen kunde dock till en början ej erhålla annan upplysning om honom, än att han af obekanta orsaker åtnjöt en pension af 4,000 frank af egyptiska ministern Nubar Pascha. Han uppmärksammade polisens undersöke ningar och beklagade sig sjelf deröfver en dag hos polisprefekten, förklarande för denne att han egde åtskilliga bergverk i sin hembygd, af hvilka han drog stor inkomst. Icke destomindre råkade han snart i trångmål för åtskilliga betalningar, och när han slutligen måste pantsätta diamanterna, som prydde hans österländska kostym, på ett lånekontor, blef polisen ännu ifrigare i sina undersökningar och upptäckte, såsom Figaro omtalar, storartade bedrägerier, genom hvilka Dermakarian-Sordanik förskaffat sig medel till sina utgifter. Han blef häktad och -ransakning är redan börjad. Dermakardian-Sordanik är mellan 23 och 24 år gammal och af en ovanlig skönhet; i kretsen af vissa damer blef han firad såsom en prins ur Tusen och en natt och äfven i andra kretsar förskaffade honom hans stora sällskapstalang inträde; så var han en ofta sedd gäst hos Emile Girandin, hvilken alltid anställt jagt efter framstående utländingar. Det senast anlända numret af Figaro berättar: Den armeniska äfventyrarens verkliga namn är Ostanick van der Marcarianz. Han är född i den holländska staden Van (?; har genomgått en landtbruksskola i GrigncR i Frankrike, lemnade densamma med de utmärktaste vitsord och kom, sedan han en kort tid uppehållit sig i sin hemort, till Paris, der han utbredde det ryktet, att hans vänner i Konstantinopel arbetade för hans utnämning till turkisk handelsminister. Han lät för sin räkning förfärdiga modeller till alla de i Frankrike nyttjade landtbruksredskap, och då man gjorde honom uppmärksam på att detta måste kosta oerhördt mycket penningar, svarade han: det gör ingenting; jag är rikare än många af edra stora finansierer och staden Van tillhör min familj. Han bodde på Paris förnämsta hotell med den största lyx, gaf präktiga middagar, hvilka bevistades af sådana notabiliteter som Drouyna de LHuys, Girardin, Molinari och La Guerronidre; han lemnade till och med Journal de Debats några artiklar om landtbruksförhållandena i Turkiet: Hans frikostighet var utomordentlig och blef mår än en gång prisad i tidningarne. En dag mötte han tillfälligtvis på Östbanan ett tåg af 200 emigranter från Elsass; genast förde han samtlga 200 personerna till Belle Jardinidre, det stora klädmagasinet vid Pont -Neuf; gaf dem der nya kläder från hufvud till fot och dessutom åt enhvar en gåfva i penningar. Under lång tid bestred han sina utgifter kontant. Man sadeyatt han var en oäkta son till Nubar Pascha, som BKade gifvit honom: en million, hamn hade -ärft en stor förmögenhet efter en fru som varit förälskad i honom 0. 8. Vv. Säkert är att han ankom till Paris med en betydlig förmögenhet. När denna förskingrats; begick han; för att kunna fortsätta sitt slösande lefnadssätt, en rad af de mest storartade bedrägerier, genom hvilka han skall hafva tillskansat sig icke mindre än en million. Angående dessa har nu anstälts polisundersökning. Hos den turkiska beskickningen, hvilken han på allt sätt sökte att närma sig, ansågs Marcarianz från början för en ganska tvetydig person, och från den. sidan erhöll polisen det bästa bistånd i sina undersökningar. För en kort tid sedan skickade den till honom en af sina mest rutinerade agenter, som presenterade sig som en f. d. kejserlig prefekt och proponerade för honom bildandet, af en Societ des Ports de Constantinople: — Man omtalar under af kärleksäfventyr, hvilka den genom skönhet, qvickhet och rikedom oemotståndlige unge mannen haft i Paris; ännu i detta ögonblick skall en ofantligt rik italienska göra allt möjligt för att utverka hans befrielse: hon har förklarat, att.hon vill betala alla hans skulder och gifta sig med honom: Emellertid befinner sig nu Östanick van der Marcarianz i fängelse; åtskilliga medbrottslingar, som tillsammans med honom utöfvat bedrägerier, äro äfven häktade. Tan dalstalisnsnernr fe niländat