Dagens Nyheter – 10 december 1873, sida 1

NU MNMA PH TI R5 BREES Ost ÄRETES ESTISNN DAS ET TATT BALEN PARET ÅAS mellan 1789 och 1870 herrskat ungefär lika länge, det vill sägairundt tal omkring 35 år hvardera; det återstående 10:talet år, eller något mera, har användts till republikansk experimentalpolitik. De så kallade ordningens vänner i alla länder hade: derför nästan börjat vänja sig vid att betrakta det republikanska styrelsesättet i Frankrike endast såsom ett öfvergångsstadium, hvilket detta olyckliga land nu en gång för alla var dömdt att under skilda : mellantider uthärda, men hvilket efter någon kortare tid med all säkerhet komme att utbytas antingen mot -byråkratien och Napoleonismen eller mot aristokratien och Bourbonerna, båda stödjande sig på farmens trohet och bajonetter, för att ej tala om det stöd som välvilligt lemnats dem af Loyolas talrika och mäktiga brödraskap. De senaste tre årens händelser synas vara på väg att göra ett omslag i opinionen i detta hänseende. Det är så långt från att kejsardömet denna gång uppträdt som någon från den republikanska anarkien räddande engel, att det tvärtom varit republiken som räddat landet sedan detta af kejsardömet förts till branten af sin undergång. Och det var ej endast från den utländska invasionen Frankrike räddades af republiken, utan händelserna i maj 1871 visa äfven att densamma förmått. lägga behörig tygel på de element af vild. anarki, hvilka i samhällets upplösning påstodos ha haft målet för sina sträfvanden. Det moderna samhället är arbetets samhälle och arbetet fordrar ovilkorligen lön för sin möda och säkerhet att få behålla denna lön sedan den en,gång är förvärfvad. Ej underligt derför om den burgna befolkningen före 1871 fruktat republiken och visat sig villig underkasta sig till och med soldåtsväldets bojor, då de förflätna händelserna tyckts gifva vid handen att säkerhet till lif öch egendom ej vöre ätt förvänta under det republikanska styrelsesättet. Om deremot det börjar visa sig att arbetet och lugnet ganska Väl trifvas under de republikanska formerna, men att det är de monarkiska intrigerna hvilka oroa samhället, så är det ju ej omöjligt att etireaktion till förmån för republiken kommer att inträda inom det burgna arbetets samhällsklasser. Att något dylikt är på väg att inträffa inom Frankrike, framgår tydligen af den ofvan påpekade omständigheten att bourgeoisien anföres åf män sådana som Grevy, Casimir Pörier, Remusat, Leon Say med Hera; hvilka tröget fösthållst vid de republikånska förmerda, om också somliga äf dem: ansett lämpligt att ej med ens dyka ned i alltför demokratiska åtgöranden, utan meägifvit mMaktförhöjning åt Mac Mahon. Ingen lär väl kunfia skylla! dem, eller de samhällsklasser de representera, för några samhällsvådliga hvarken åsigter eller afsigter; och den omständigheten. att personer i deras samhällsställning Öch af deras konservativa skaplynne föredragit republiken framför monarkien, torde mer än hågot annat tala för att ett omslag inträffat i den Starka monarkiska ström, hvilken för en tid sedan tycktes vara rådande och hvilken väl ännu lär förefinnas inom den så kallade majoriteten inom franska nationalförsamlingen. Man har såsom en egenhet för det engelska statsskicket anmärkt att ganska många, för att ej säga de flesta stora reformer i detta land blifvit utförde af de konservative sedan de n. b, i åratal blifvit bearbetade af just dessas motståndare. Månne ej något dylikt eller åtminstone snarlikt kan sägas i närvarande stund hafva inträffat i Frankrike, då republikens värste motsåndare tvungits att proklamera republiken. Det är visserligen sant att en sak just ej är i goda händer när den befinner sig i händerna på sina fiender, och man skulle lätt kunna tro att den franska republiken i närvarande stund skulle vara särdeles illa situerad. Men man glömmer dervid tvenne omständigheter, hvilka äro faktorer i räkningen och hvilka äro långt ifrån att böra förbises: den ena att om också monarkiens anhängare hafva repjubliklen i sitt våld, så stå dock republikanarne i tätt sluten: krots straxt utanför och bevaka hvarje steg af monarkisterna, och dessa lära väl ändå ej ha glömt så mycket af de senare årens händelser att de ej veta att en afräkningens dag snart nog kan stunda; den andra, go den vigtigaste omständigheten, är (den att Frankrikes nuvarande styresmän tvingas att begagna de republikanska formerna för att bringa ordning ock välmåga inom sam-, hället. Man skulle visserligen kunna tänka