Dagens Nyheter – 10 december 1873, sida 1

orkanens tjut och den spänning, hvåri alla vittnen till. denna scen befunno sig, aktade icke någon derpå. Nya blixtar fyllde luften med ett hemskt ljus, och vid denna hastigt. öfvergående belysning sågo de skeppsbrutne) huru. simmaren nalkades till deras räddning, och de helsade honom med ett skallande hurra. : Kampen var förfärlig och räckte mycket länge; men mannen, som kastades hit och dit af de ursinniga vågorna, leddes af en allt öfvervinnande vilja, och nu, likasom städse eljest, nådde han ock slutligen sitt mål. Gång efter annan, då han slungades tillbaka ett långt stycke, men. med oförminskad ihärdighet åter började simma framåt, ljöd från yraket ett allt högre, lifligare och högtidligare hurral Ack! dessa helsningar, som läto sig förnimmas midt ibland hafvets vilda, olycksbådande musik — det var de döendes Morituri te salutant, hvarmed de välkomnade den som ville dö för dem! Som sagdt han nådde omsider sitt mål; men just i det ögonblick, då han hunnit fatta en från farfyget utkastad tågända, kom en ofantlig störtsjö, som öfversvämmade däcket, när de derå församlade redan intagits af de bästa förhoppningar om att få lefva och nu mindre än förr voro på sin vakt, emedan de hade all sin uppmärksamhet fästad på räddaren, hvilken ju redan utfört den värsta E.STRATEMOBEÅ II, 23