Dagens Nyheter – 4 december 1873, sida 2

detta. Den nya värdinnan gaf Blenda Svensson lösning på gåtan. En stund efter att de båda flickorna gått ut hade Hansson återkommit och sagt, att hennes Karlskrona-bekantskap fått rum å ett annat ställe, hvarför hon kom för stt medt:ga kofferten, der nyckeln satt i. Efter en halt timmes förlopp återkom emellertid Hansson och sade, stt det af henne omnämnda rum ej var le digt, hvarför hon återlemnade kofferten — naturligtvis beröfvad sitt innehåll. Nu var det polisen som fick lägga sig i saken (n. b. ej i kofferten), och skall anställdes efter Karolina Hansson. Hon artiäffades ock inom ganska kort tid i Bromma socken i Stockholms län och blef utan många komplimanger bjuden på en stadsresa. Det kan väl hända att Hansson till en början nekade, men slutligen erkände hon hela koffertbistorien, hvaribland äfven fräckheten att rubricera stöld under: nödvändiga ärenden, Men stt en olycka sällan kommer ensam, det flek Hansson ertara; olycka nemligen från hennes ståndpuakt. Under det att hon var i färd med att erkänna stölden från Svensson, inkom anmälan från restauratören C. C. Flamand, att från honom -bortstulits en lifklädning af blå tibet, värd 15 riksdaler. Han tillade, att han hade all anledning att misstänka omtalade Hansson för denna stöld. Hon hade nemligen under några dagars tid innehaft tjenst hos honom, men blifvit skild derifrån. Klädningen hade försvunnit på samma gång som hon. Äfven denna stöld erkände Karolina Hansson. Blenda Svensson, som väl föresatt sig att saml. glödande kol på sin f. d. väninnag hufvud, yrkade å henne intet ansvar; Flamand lika litet, emedan han tyckte att en ann kan vara likaså beskedlig som en ann. Allmänna åklagaren, som å tjenstens vägnar var gammal bekant med Hansson, var långt ifrån så blödhjertad. Han yrkade ansvar å henne i går inför poliskammaren och anhöll att den vidare ransakningen måtte öfverlemnas till rådhusrätten. Så skedde äfven. VA