Dagens Nyheter – 4 december 1873, sida 2

— Vill ni, Strathmore? upprepade han ännu en gång. Jag ber icke blott för min egen skull — men. för den händelse att hon älskar mig, vill jag påminna er om att ett enda tvifvel ofta dödat kärleken, och denna milda, ljufva, ädla varelse skall säkerligen icke älska mer: än en gång i sitt lif. Strathmore stod tigande invid fontänen och blickade på liljorna, med hvilka hon nyss lekt; ingen skulle kunnat .söga, hvad som försiggick i hans själ, ingen kunde ana, huru -smärtfulla hans djupa tankar voro. I nästa ögonblick upplyftade han hufvudet och sade med lugn och klar stämma: — Innan jag ger er mitt löfte, måste ni högtidligt försäkra mig — att er kärlek till Lucilla är uppriktig. — Det är den, så sannt Gud mig bjelpe! Är den nog stark för att ni skall göra det medgifvande, som jag, för den händelse ni skulle blifva hennes make, måste — icke såsom er vän, utan i min egenskap af Lucillas förmyndare — bestämdt affordra ex? Jag vill genast nämna, hvari medgifvandet består: ni måste med ert hedersord förbinda er att sldrig vidare deltsga i några politiska intriger och vågstycken. Jag. skulle under inga vilkor kunna gå in på att anförtro Lucillas öde åt en man, som ideligen fortfar att sätta sin egen säkerhet på spel —ty don bäste patriot blir, då hans planer och sträfvanasg