Dagens Nyheter – 4 december 1873, sida 2

TT AU ligt, och som knappast låter sig förenas med innerligheten af min kärlek. Kan jag räkna på att ni skall tydligt förklara för henne, hvarför jag måste re:a, och hvarför jag icke ons kunde vänta tillimorgon bittida, för att då i afskedsstunden begära hennes: hand? Vill ni snsvara mig för, att intet tvifvel, intet moln, iovgen bemlighet skall i hennes ögon kringsväfva min afressa, på det hon icke måtte: misstaga sig om mina känslor: och möjligen inbilla sig, att jag ej älskar henne så högt, som hon har rätt att begära? Vill ni under tin frånvaro bevaka mina intressen, eftersom hedern bjuder mig att afresa just i det ögonblick, då det faller sig svårast för mig att lyda ett sådant: bud? Vill ni ihågkomma, att jag drifvits härifrån i samma stund då jag erfor en kärlek, som jag aldrig förr känt? Och medan jag är: borta och icke förmår försvara min skatt mot alla dem som skola trakta efter-att beröfva mig densamma — vill ni, Strathmore, bevara åt mig det: hjerts, hvilket jag, såsom ni sjelf tror, tillvunnit mig? Strathmore åhörde honom med tänkta ögon och ett ansigte, som var orörligt såsom marmor. Hvad. Valdor beträffar, glömde han helt och hållet allt det ban hört sägas om hans hjertlöshet och fortfor att med bevingade ord, rörd stämma och fuktiga ögon besvärja den man, som han sjelf så ofta kallat känslolös.