Dagens Nyheter – 4 december 1873, sida 2

tiga Preussen skall låta rättvisa och billighet råda gent emot det lilla, vanmäktiga Danmark och enligt Pragfredens föreskrift återlemna den danska delen af Schleswig. Äfven utan Pragfreden äro danskar, mnorrmän och svenskar lika öfvertygade om, att af Scbleswig åtminstone den nordligaste delen icke uten en skriarde orättvisa ken från ryckas det land och folk, dit det naturligen hör. Korrespondenten omtalar sjelf, att konungen af Sverige intresserar sig för utförandet af Pragfreden med afseende på Schleswig, då han i Köpenhamn verkat för nedsättning af fordringarne. Han har utan tvifvel framhållit, att Janmark måste underkasta sig förlusten af sådana landsdelar, som Preussen af militära skäl tror sig böra håla fast. Huru mycket för öfrigt denna förlikning, hvilken tyske sabelskramlare bruka håna, önskas af månge bland Tysklands mest insigtsfulle män, derpå må blott såsom ett exempel återgifvas hvad Tysklands berömdaste strateg lär hafva yttrat: utförandet af art. V skulle vid ett krig spara 0ss en armå6kår.6 Från Frankrike. En brefskrifvare till Köln. Zeitg skrifver följande från Paris: Under ett samtal om ministerkrisen lär Thiers ha yttrat ungefär följande: -SAlltramman är blott och bart hyckleri! Man vill göra några personom byten i ministören för att få landet att tre att man verkligen vexlat ministör och slagit in på en ny politik. Men det är full komligt tydligt att man ingalunda ändrat politik, att denna är densamma nu som den 24:de maj, att den 19:de november blött är en fortsättning af nämda dsg och att hr de Broglie skall. vara densamma efter den 19:de nov. som han var efter den 24:de maj.4 Under samtalets lopp kom msn äfven att tala om den skicklighet med hvilken Broglie insatt orden den konstitutionela republiken i stället för Thiers älsklipgsord: den konservativa republiken. Det förstnämda uttrycket har nu blifvit ett slagord, med hvilket man sökt imponera på valmännen.. vid de senaste fyllnadsvalen. Men hos Thiers ville man ej tillmäta detta någon synnerlig betydelse. CNationalförsamlingen, sade Thiers, kan ledas häraf, men icke landet. Detta vet hvarthän församlingen under Brogiies ledning vill föra det. Det är i ögonen fallande att man, trots allt: hvad de segrandes organ säga, vill förbereda monarkien och att. den konstitutionela republik som högern vill skapa icke skall bi anrat än en monarki, fullzomligt beredd att träda i dagen vid första bästa tillfälle. Denna Thiers åsigt öfverersstämmer fnllkomligt med ett yttrande i Presse, hvilket emanerat direkte: ur Broglieska kabinettet, och hvilket är af följande lydelse: Trettiomannautskottet skall utarbeta sn liberal författnipg och i densamma utlemna hvarje angifvande af statschefens karaktär; till den dag då den nuvarande presidentens fullmskt tilländalöper eller till dess han anser ögonblicket vara kommet att frivilligt öfverlemna makten åt den konstitutionela suverän landet önskar. Men Broglie och hans minister skola bekämpas ej blott af venstra centerp, utan ock af yttersta högern. De ultramontana legitimisterna äro högeligen förgrymmade öfver att de. blifvit förda bakom ljuset af högra centern och det genom sin egen förskyllan. De lära nu arbeta på att från påfven kunna erhålla en ny skrifvelse mot de mera libersla kotolikerns, det vill säga mot högern och Broglie. Änuwuu är dock striden ej fullt öppnad; . allt är hittils blott förpostfäktningar. Enligt en annan brefskrifvare till Köln. Zeitg lär Mac Mahon alldeles icke vilja arbeta i samma syften som högern; de senare vilja göra honom till en annan Monk, ban deremot förklarar hvarje minut att han icke ernar fördraga några stämplingar eller. intriger till förmån för en annan form af regeringen än den nu bestående. Franska ministårens första lagförslag, det att regeringen skall ega att utnämna märerna och att ordningsmaktens organisation skall öfverlemnas åt prefekterna i stället för åt kommunalråden, upplästes, såsom telegrafen redan meddelat, häromdagen i nationalförsamlingen. Af högern möttes förslaget naturligtvis med bifall, men af venstern mottogs det med skrattsalvor och ironiskt bifall. Om ställningen inom franska nationalförsamlingen skrifver Lihert i en ledsnde artikel: Kammaren är vanmäktig; man måste vara blind för att icke se. det. Den är ett rof för den fullkomligaste förvirring, den skarpaste partisöndring, ehuru oftast delad i två grupper, som äro ungefär lika starka. Det är ewt märkvärdigt skådespel vi för närvarande öfvervara. Vi so en församling, som är. så enerverad att den behöfver flera dagar för att utföra det arbetet stt välja 30 deputerade till ett utskott. Och då vi granska röstlävgderna något närmare, är det beklsgliga saker vi få se. Af oationalförsamliogens 730 deputerade är det blott 607 som afgifvit mina röster; alltså är det öfver 100 medlemmar som intaga en psssiv hållning. Den absoluta majoriteten är 304. Nåväl! af de valda utskottsledamöterna är det blott ett fåtal som erhållit störra antal rföster än 304. 2305 eller 206.