Dagens Nyheter – 4 december 1873, sida 1

Vi ha redan tillkännmagifvit våra tankar om Aftonblads-, Dagbladsoch N. D. Allehanda-redaktionernas förord för kommendörkapten Lindmark att nu blifva Stockholms representant efter friherre Gripenstedt, och vi ha icke fått någon anledping att frångå desamma. Detta hindrar oss dock icke att lemna en-kort redogörelse för hr Lindmarks nyss tryckta skrift om sjövapnet, hvilken skrift våra värda kolleger förmena innebära så många nya och förträffliga påminnelser angående det rätta ordnandet af rikets sjöförsvar, att dess författare så snart som möjligt bör såsom medlem af riksdagen sättas i tillfälle att taga initiativett för sina nya id6ers förverkligandeDen lilla skriften är delad i 3:ne hufvudafdelningar: den politiska, den ekonomiska och den strategiskt-taktiska. I. I den politiska afdelningen kommer författaren till dessa resultat: att för värnandet af vår sjelfständighet böra vi ej lita på allianser; att ehuru Sveriges sjelfständighet bör vara af vigt för vestmakterna, så ha dock nyligen ti) made händelser visat, att deras hjelp ej är att förlita sig på; att andra makters politiska ädelmod m. m. är en illusion, och att för oss det enda värdiga åskådI ningssättet är att bygga vårt försvar på egen grundval; att de tre skandinaviska länder-: nas sammanslutning till ett statsförbund är en än mindre hållbar grund; att en sådan sammansmältning skulle försvaga Sverige: i och Norge; att det skulle indraga oss i tyska förvecklingar, och att ett dylikt förbund förr eller senare kunde leda till vår utmattning4 och vårt förderf4, enär det, ibland annat ondt, skulle tvinga oss att anskaffa örlogsfartyg för det störa sjökriget. För vår del ha vi visst icke något att anmärka emot dessa åsigter; men en outredd naturkraft måste det ha varit, som förmått Aftonbladet att förorda en så anti-skandinavisk kandidat! TO. Från ekonomisk synpunkt kommer författaren till det resultat, att ingen fördomsfri menniska kan undgå att inse omöjligheten för oss — ja, för alla tre skandinaviska länderna gemensamt — att på öppna hafvet uppträda mot Ryssland eller Preussen; att våra ekonomiska tillgångar böra i första rummet användas för sjöförsvarets utveckling i defensivt hänseende till ett kraftigt kustförsvar — och-han boppas, att vårt sjöförsvars målsmän för framtiden icke skola låta sig dåras af förhoppningar om en maktställning på sjön, som landets resurser icke förmå uppbära. UL Hr Lindmarks strategiska åsigter äro: att Skåne måste försvaras uteslutande af armån och att sjöförsvarets rol der blir endast ett guerillakrig medelst minbåtar (2); att vi af flera skäl ej ha att befara någon hufvudlandstigning på Norrlands kuster (?), möjligen med undantag af Gefle och Sundsvall; att ett anfall öfver Haparanda är det minst sannolika man kan tänka sig (?), men att deremot Smålands, Östergötlands, Nyköpings och Stockholms skärgårdar äro ett distrikt, inom hvilket. man kan förvänta att fienden, om han kommer österifrån, väljer sina landstigningspunkter. Vidare uttalar hr Lindmark: att vårt sjöförsvar aldrig bör påräknas kunna förhindra en landstigning; att hvad man af det bör förvänta är att hindra fiendens landstigning på strategiskt vigtiga punkter i våra skärgårdar, der någorlunda gynsamma terrängförhållanden finnas; att vi å våra stora insjöar Mälaren, Venern och Vettern måste ha ett starkt flytande försvar; att vårt sjöförsvars hufvudrol blir att rekognoscera ute i öppna sjön; att med en flygande eskader, snabbgående minbåtar, oroa och attackera en i skärgården inträngande fiende; att till det yttersta försvara Svigtiga pass iskärI gården och inlopp till hamnar; att vara Sarmåns avantgarde, frontbetäckning och flankstöd; samt slutligen, att landtförsvaret är för vårt land otvifvelaktigt vigtigare än sjöförsvaret. Detta är i korthet, så vidt vi kunnat finna, hufvudgrunderna för hr Lindmarks åsigter rörande vårt sjöförsvar. Vi skola ej nu bedöma desamma; men så mycket ha vi följt de senaste årens strider isjöförsvarsfrågan alt vi kunna påstå, att nåcot särdeles nytt har hr Lindmark icke