Dagens Nyheter – 4 december 1873, sida 1

2 160 — misslyckas, en konspiratör. Vill ni tnderkasta er detta förbahåll? Valdor tvekade; med lif och själ var han fästad vid sin politieka öfvertygelse, och tanken på att döma sig sjelf till overksamhet upprörde honom. Men den nyligen väckta passionens starkare glöd segrade dock; han sänkte hufvudet och gonmälde: : — Ja, det vill jag, och jag svär att troget hålla äfven detta löfte... Och nu, Strathmore, ber jag er; att ni måtte tillse, det hennes hjerta icke vändes ifrån mig under min frånvaro, samt säga henne om min kärlek allt det som jag sjelf skulle segt, i fall jag fått träffa henne ännu en gång i afton. — Ja, det skall jag göra, I denna lugnt öch bestämdt afgifna förklaring igenkände Valdor hedersordet, Edm icke lemnar tum för något tvifvel. Med ett uttryck af den lifligaste tacksamhet, räckte han Bratmnra sin hand. k — Tack, bjertligt tack! N: 3 min frukan; ty jag vet, Hå häft all också de, som bero otrathmore, att om (ö så kunna å an? af er nåd, löpa faror, — osfa sidan de, som förlita mig på er hed , kort .-9f, Vara så mycket tryggare. Inom ad, skall jag återkomma, för att al-er nottaga Lucillas hand, i Så talade han med tanklös öppenbjertighet och märkte icke den gnista, som frambröt ur Strathmores af palmens blad boskuggade