Dagens Nyheter – 26 november 1873, sida 2

-— 99 sa sig skrattade åt menniskornas galenskaper, förstod. han väl att begagna dem till sin egen fördel, och han omgaf sig med lyx och prakt, ehuru har, som hade en medfödd smak för det enkla och allvarliga, i sjelfva verket föraktade allt hvad flärd heter; han kände nemligen sina medmenniskor tillräckligt, för att inse det de lättare beherrskas af skenet än af verkligheten, Han satt nu vid frukosten, omgifven af engelska statsmän, tyska furstar, franska ädlingar och sköna damer, som många gånger sins emellan afhandlat frågan, om han aldrig skulle gifta sig. i Likgiltig för deras behag, likasom vore han förmäld med offentligheten, undgick han likväl icke de skönastes blickar, hvilka tvärtom ideligen sökte honom, utan att blifva besvarade. Den brännande lidelse, som en gång rasat i hans bröst, syntes ha boröfvat honom all förmåga att vidare hysa några varmare känslor; den strängaste asket i det fordna dominikanerklostret kunde ej varit kallare för qvinnor än den man numera var, som en gäng under samma tak njutit Marion Vavasours kärlek. Kort efter frukosten bröt han upp med ett talrikt sällskap, för att hela dsgen sysselsätta sig med bjortjagt. Solen hade fedan gått ned och alla fönsteri slottets stora våning voro klart upplysta, när Strathmore med sina gäster återkom från jagten. Alla