Dagens Nyheter – 26 november 1873, sida 2

lanvåningen, som bebos af lille prins Eugådne, och fortsätter samma trappa till de rum i våningen derunder, s8om begagaas af de tre äldre pPrinsarne. Från samma kabinett nedgår en annan trappa till konungess rökrum m. m, som äro belägna i slottetz låga mellanvåning. Deri. från inkommer man, sedan man passerat en litan förstuga, i konungens bibliotek, som intagit den plate Karl XV:s bibliotek förr innehade, och gom låg i följd med den långa raden af denne konungs smårum. Men jag vill nu (åtminstone flyktigt, ty annars skulle mitt bref blifva alltför långt) genomgå de båda långa raderna af de af konungen och drottningen begagnade rum, för att gifva en så mycket som möjligt klar bild af bela lokalen. Konungen har sin uppgång från vestra hvalfvet. Efter passerande af den herrliga trappan — engamt den ett Tessins mästerstycke, ty efter en vackrare trappa torde man få leta i de flesta slott — inkommer man först i en drabant-sal eller stor försel för ordonnanserna och betjeningen, och sedan i en lika stor sal, i hvilken Karl XV lät uppsätta en samling af vackra ryska gobeliner, intsttade i ett boiserie, måladt med ådringar i en högst behaglig grå färg, som af något amerikanskt träslag. Denna sal är alldeles oförändrad, men bär har konungen låtit uppställa en biljard, ehuru man icke kan spela på densamma utan ljusbelysning, ty salen har blifvit alldeles halfmörk derigenom, ätt förre kopungen lät de sista åren af sin lefoad, å taket på den slottsflygel, som framspringer under galens fönster, uppföra ett blomkabinett eller växthus, men hvilket ingalunda är, eåsom vanligen sådana, helt och hållet betäckt med glagz, utan har för dagern ogenomträngligt tak och vägg, öå att det mera liknar en fotografisk atelier, och derigenom så mycket mer beröfvar salen sin dager. Genomaen liten trappa och salens ena fönster är ingången beredd till denna mindre lyckade anordning. Hurnvida denna lilla byggnad kommer att qvarstå eller borttagas, känner jag icke, men nog vore det senare önskvärdt, för att galen skall återfå sin fulla dsger, och man i prydliga slottsrum slippa se ett fönster begagnas som dörr. Från biljardsalen kan man pu taga vägen antingen åt de stora rummen utåt Lejonbacken eller de små inåt borggården. Hvilkendera vägen skola vi först taga? Det kan vara likgiltigt, men så godt är att börja med praktrummen. Först inkommer man i hörprummet: Pelarsalen, hvilken drottnirgarne förr begagnat till tronsal vid audienser. I flere år har detta bruk varit hos o88 bortlagdt. Jag tror att redan konung Oskar I bortlade det. Nuvarande konungen har ingen tronhimmel i sina rum. Denna sal är alldeles oförändrad som förr. Karl XV lät endast uppreparera den och föree den med nya möbler och Jjuskronor. Här kan det vara på sin plats att påminna om Karl XV:s vackra testamente till sin äldste broder, hvarigenom till honom, och säkerligen äfven blifvande kooungar i Sverige, öfvergingo alla de vackra och dyrbara möbler samt konstsaker, hvilka vid hans död stodo i denna och den öfre kungl. våningen och icke voro särskildt testa. menterade till Nationalmuseum. Prån Pelarsalen inkommer man i den stora salong med fyra fönster, som under dro tning Desiderias tid blef bildad till ett rum från två och benämdes Segersalongen och af Karl XV dekorerades på det praktfullaste med förgyllningar, epeglar, ljuskronor samt med väggbeklädnader af purpursammet med guldbroderier från drottning Lovisa Ulrikas tid, hvilka uppletades i husgerådskammsrer, restaurerades och uppsattes, så att rummet blef slottets kanske magnifikaste salong, åtminstone af de i yngre tid iordningsatta. Allt är här orördt efter Karl XV. Derifrån inkommer man i det lilla kabinett, gom Karl XV hade fullsatt af sachsiskt porslin — det mesta dock nytt. Stolar, bord, sepisomfattning, spegelrainar, allt var af sachsiskt por. elin, äfvensom en gtor massa koppar, vaser och figurer. Allt detta har blifvit öfverflyttadt till det motsvarande kabinettet på andra sidan galleriet, ty då en dörr leder in från det förra kabinettet i konungens ekrifrum åt borggården, behöfver konungen på ett mera hvardagligt vis begagna detta rum och har derför något förenklat dess möblering -och anordning. Han lär ämna begagna det för sin egen person vid sina mottagningar. Men vi fortsätta gången rakt fram och inkomma i det 7 fönster långa galleriet. Detta rum har i långliga tider begagnats blott till tafvelgalleri. Drottning Desideria hade det fullsatt med statens taflor. Efter hennes död restaurerades taket, väggarne blott slätmålades och Karl XV lät der uppsätta hela sin stora tafvelsamling af nordiska konstnärer, hvilken nu vandrat till netionalmuseum. Rummet har nu undergått den största förändringen af alle, viset icke att det blifvit fördeladt i 3:ne rum, som tidningarne oriktigt be. rättat. Konungen hade lyckligtvis alltför etor pietet för det gamle, målade och vackra taket, ör att vidtaga en eå förstörande åtgärd. Men som konungen behötde begagna rummet för alldagligt bruk och ville dekorera det med sina icke mångtaliga taflor, sin samling sf familjporträtt och en hel hop dyrbara porsliner, som han sjelf och staten egde, kunde icke gerna så olikartade samlingar sättas omedelbart vid hvarandras sida, och äfven skulle det-ha blifvit etelt och otrefligt att jemt se det mot sin bredd mycket långa rummet med blott en rad möbler ställda utmed vVäggarne. Drottningen fick då den ganska lyckliga iden att afdela rummet med stora ridåer eller portidrer, hvilka icke gå fullt upp till taket, som sålunda oskadadt bibehållits, utan bänga på mycket tjocka messingsstänger, som äro fästade vid taklisten och på 2:ne ställen gå tvärt öfver rummet, fördelande det på så sätt i tre afdelvivgar. Ridåerna, son äro försedda med messingsrivgar, kuona skjutas på stängerna samt äro af tjockt, mångbrokigt portidre-tyg af ylle, men dubbla, så att de äro olika åt hvars dera afdelningen. Väggarne ha enfärgade tape. ter, passande för samlingarnes uppsättande å desamma. I den första afdelningen är uppsatt konungens tafvelsamling, hvilken ben till största : KJ KE VO OT JT JAS GE Jr OS 1 . ES