Dagens Nyheter – 25 november 1873, sida 1

UV ER golfvet och trampade sedan på dem med ett vildt hån. Och hon skrattade åt sitt eget elände, då hon såg, huru glasbitarne krossades af hennes lilla fot, — Till Tailerierna! upprepade hon. Mina diamanter passa för hofvets salar. E.ommissarien låtsades icke märka dessa utbrott af hennes vrede; han framtog ett papper och gjorde några anteckningar rörande hvad som påträffats i spelsalongen. Och härefter befallde han henne att följa sig. Hvad hon sade kunde han för öfrigt icke begripa; ty han hade sig intet bekant om hennes storhetsperiod, för hovem var hon ingenting annat än en fånge, som öfverträdt lagarne. Marion Vavasour förmådde icke ens med högljudt tal återkalla det förflutna i verldena minne. Ack! med skäl kunna vi sä gas ha nått djupst af glömskans afgrund, när ingen en gång frågar efter, hvad vien gång varit. Åtföljd af en ganska manstark eskort, måste hon nu i en åkaredroska lemna rue Beaujon, för att ställas inför rätta, såsom anklagad för att ha hållit ett hemligt spelhus. Åkdonet var öppet, och som hon nu återvunnit sin själsnärvsro samt i och med detsamma sin stora förmåga att förställa sig, lutade hon sig gång efter annan fram och råg sig omkring, för att genom visadt intresse för hvad som föreföll på