Dagens Nyheter – 25 november 1873, sida 1

Skyldigheten att begrunda allmänna frågor åligger hvarje folk, som gör anspråk på att ega frihet och sjelfständighet. Det är för mycket lättsinnigt att anse friheten endast såsom rättighet att göra hvad man vill och följaktligen underlåta att taga kännedom om sådant, som man ej ögonblickligen kan uppfatta, eller som -man anser ligga utom gränsen för den trängre verkningskrets enhvar för sig kan hafva utstakat. Rättigheter och skyldigheter äro uti ett väl ordnadt samhälle så förknippade med hyvyarandra, att ingen, som vill åtvjuta några rättigheter, gerna kan undandraga sig alla skyldigheter. I den mån stora frågors behandling tränger djupt in i folkens leder, i samma mån kan man säga desse vara vuxne att bedöma och afgöra hvad som är dem bäst och nyttigast. Om man liter s. k; doktrinärer bestämma öfver de inrättningar, som utgöra verksamma kuggbjul u:i nationens stora alldagliga hushållning, kan det hända, att den praktiska nyttan blir åsidosatt för formalismen, hvilket deremot knappast kan intriffa, om den större allmänheten gör sig mödan att sjolf genom begrundande förskaffa sig en åsigt i ämnet. Dertill fordras icke några djupa forskningar. Fördomsfri ompröfning af hvad som är ifrågasatt är tillräckligt. . Bankfrågan, som till följd af åtskilliga omständigheter synes vilja komma på dsgordningen, är en så beskaffad allmän fråga, som bäst löses derigenom att enhvar söker göra klart för sig hvad nytta han drsger eller kan komme att erhålla af bankinrättningarne, samt hvilka olägenheter, som möjligen skulle uppkomma, om mån genom förändrad lagstiftning eller andra tvångsåtgärder sökte att inskränka bankverksamheten till hvad den var för omkring tjugu ir sedan, Vid den tiden fannos depositionsräkningen och uppoch afskrifningsräkningen endast till namnen, postremissvexlarne voro ännu icke införda, veweldiskonteringen rönte endast hos riksbanken uppmuntran. De enskilda bankernas största förtjenst om allmänna rörelsen låg uti beviljandet af kassalkreditiu. I öfrigt var deras utlåning helt enkelt modellerad efter allmänna diskonten med omsättningsrätt, och banksedelutgifningsrätten var den hufvudsskliga inkomstkällan, enär man