Dagens Nyheter – 12 november 1873, sida 1

SS MV lade sig på den inre politiken. Han ansträngde nu alla sina själskrafter för att vinna makt. Väl förfaren i statskonsten, kunde han icke annat än göra sina på ett skarpt förstånd grundade åsigter gällande: Också hade han redan tillkämpst sig ett större inflytande på de allmänna ärendena än någon enskild man på hans tid ochi hans land kunde anses ega. Och samtidigt med sträfvandet efter makt, försökte han äfven försona sitt brott, försökte utplåna den blodsskuld, som tyngde på hans själ, likasom låge det i hans förmåga att trotsa olyckan. Huru mycket hans stolthet än blifvit kufvad, och ehuru erfarenheten lärt honom; att hans passioner kunde blifva honom öfvermäktiga, så lät han dock häraf icke på minsta sätt varna sig, utan trodde fortfarande, att det var honom möjligt att bestämma både sina egna och andras lefnadsöden, såsom vore han gudoms ligheten sjelf och icke en menniska. Derute lyste solen så blid öfver haf och land; men han satt i skuggan och ett tungt svårmod hvilade öfver hans drag. Plötsligt sväfvado en lätt gestalt förbi fönstret, och då: han blickade ut, fick han se i sgolskenet den unga varelse, för hvilken han ville vara en fader. Hon stannade der midt i ljuset och riktade sina mörka ögon med barnslig innerlighet och ett gladt leende upp till honom; som dervid ihågkom, huru