Dagens Nyheter – 12 november 1873, sida 1

år 1873 blifvit stridslystna, icke mot franska rikets fiender, utan mot franska nationens frihet. De förmena sig uppträda till skydd mot det röda spöket, men de hafva till sina bjelptrupper framkallat ur historiens grifter både det hvita och det svarta spöket. En lycklig försynens skickelse gjorde, att det hvita spöket afslöjade sig sjelf och visade sig omöjligt. Men de svarte, ehuru tusende gånger afslöjade, fortsätte i det dunkrla sitt trägna arbete på att återupprätta prestväldet och hindra hvarje mera allnänt utbredd upplysning. Skådespelet af vallfärdande i tusental och många andra företeelser vittna om de ansträngningar, som de svarte nu göra i syftning attlägga — icke sitt fädernesland, ty de ega icke ett sådant, utan det arma Frankrike för påfvens fötter. Ehuru naturligtvis regeringen och de svarte gå hand i hand, bafva likväl de svarte så öfverskridit alla grannlagenhetens gränser, att sjelfva premierministern hr de Broglie nödgades begagna tillfället vid öppnandet af en jernvägsstump i hans hemort att i ett tal högtidligen försäkra: att ett nytt prestvälde i Frankrike vore en omöjlighet och visst icke regeringens afsigt. Det var väl icke den första eller sista politieka osanningen, som gicz öfver den hertigens läppar. Icke nog med de svartes biträde. Regeringen har jemväl missbrukat sin makt mot pressen i en oerhörd grad. Frisinnade tidningar hafvå med eller utan anledning blifvit straffade genom att man förbjudit deras -lösnummers försäljning på gatorna; oförvitliga medborgare hafva icke tillåtits utgifva tidningar, emedan regeringen befarat, att de kunde blifva frielnps2g När tidningen Le Soir blifvit såld till hertigen af Aumale, inlex nade dess förutvarande hufvadredaktör, hr Pessard, jemte flertalet medredaktörer, en ansökan till polisprefekten i Paris att få utgifva en ny tidning, Le Jour (Dagen). Ehuru alla dessa skriftställare voro både utmärkta och sanningsälskande; ogktadt de, trots den goda viljan hos regeringen, icke kuanat träffas af någon varning, nekades de dock att utgifva en ny tidning, hvartill förlag, boktryckeri och allt annat nödigt redan vo1o iberedskap. Vägran grundades icke på lsg, utan på den maktfullkomlighet, som myndigheterna i Paris ännu besitta, enär Paris fortfarande är i belägringstillstånd, oaktadt kriget längesedan slutat och den sista tyska soldaten lemnat Frankrikes område. Men kriget mellan ljus och mörker, mellan frihet och militärdespotism, det kommer nog länge att fortgå, och lika länge torde invånarne i Paris komma att sakna utöfningen af alla de medborgerliga rättigheter, hvilka äro oumbärliga för ett folks utveckling och sjelfständighet.