Dagens Nyheter – 4 november 1873, sida 1

AVE RN tjonsten — mannen med van Dyk-ansigtet t. ex, som för era sköna ögons skull dödade sin vän, eller någon annan af de nya, som kanske är beredvilligare. Ännu en gång lät han höra det afskyvärda skrattet. Lord Vavasour hade visserligen ätit sin sista pastej här i lifvet; men han hade dock qvar möjligheten stt njuta af en sak, som smakade honom, likasom de flesta menniskor, mycket väl — skadeglädjen, Och Marion Vavasour, som hittills hållits sig fast vid det dyrbara sängomhänget, smyckad med spetsar och juveler samt iklädd samma charmanta kostym, som enkom blifvit beställd för att i dag tjena hela Paris tiil en förebild, kände med förtviflan, att hennes fulländade fögring och qvinliga älskvärdhet icke mera kunde imponera på denne egoist. Utan att vidare tänka på den döende mannen, sjönk hon med sammanknutna händer och -upplöat hår till golfvet. Krampaktigt bet hon ihop tänderna, det sköna ansigtet bleknade — hon förmådds icke bära tanken på den fruktansvärda förödmjukelse som väntade henne.