Dagens Nyheter – 4 november 1873, sida 1

kes vara: om ej bönderna hålla sig i styr, måste vi (intelligensen) skafa dem enväldet på halsen. Denna tanke är ej ny. Den har under -de senare åren flera gånger yttrats från intelligenspartiets sida. Första gången af dess banerförare, Aftonbladet, som menade att det kunde vara skäl att fira hundrade årsdagen af 1772 års statskupp. Sedan af andra kammarens talman, som varierade på det temat. Dagligt Allehanda, utan att gå så långt, jubilerade också öfver 1772. Slutligen torde man erinra sig att från Upsala studentkår förnams någon förtjusning öfver samma räddande dåd. Vi skulle kunna anföra åtskilliga andra drag, som bära vittne om att många inom intelligenspartiet icke ogerna skulle taga sin tillflykt i enväldets armar blott de derigenom kunde bli. fria från dessa förargliga bönder, hvilka äro nog hänsynslösa att vilja bland byråkratien göra en utgallring, så att endast behöfliga statstjenster lönas och statstjenarnes arbetas endast betalas — om ock väl -— med vad det är värdt. Vi vilja imellertid nu icke vidare inlåta oss på detta ämne, utan endast säga några ord till hr S—d W. — N.B. icke till hr Sigfrid Wieselgren, utan till den anonyme författare i Göteborgs-Posten, hvilken usurperat hans signatur. Vi vilja sålunda fråga konom om han icke af historien lärt hurusom de svenska konungar, hvilka försökt kufva Sverges borgareoch bondeklasser eller Sverges allmoge, gått temligen illa medfarna ur den striden, då deremot de konungar som, i likhet med Gustaf Wasa, tagit till valspråk: CMed Gud och Sveriges allmoge, uträttat stora ting och fört vårt land framåt vida mer än af ett så litet folk kunnat väntas. Vidare vilja vi bedja honom nogare besinna om den stora och rika framtid, vi alla hoppas att vårt land går till mötes, kan komma att få sina fanförare bland männen af en slentrianiserad byråkrati och dess själsfränder i andra samhällsställningar, eller om icke just den friska kärnan i djupet af vår, slöjder och landtbruk idkande, befolkning i sig innebär bättre löften om en på demokratisk grund hvilande utveckling af vårt samhälle. Vi erinra honom slutligen om den erfarenhet, striderna angående ny härordniag gifvit, nemligen alt hvart försök att sätta hårdt mot den svenska folkkammarens majoritet endast förökat densammas anhängare äfven inom första kammaren och sålunda gjort den mäktigare inom representationen i dess helhet.