Dagens Nyheter – 25 oktober 1873, sida 1

VUV —honom varse, skulle han ha trott honom vara drucker. Han såg ingenting mera, han tänkte ingenting mera; hela hans varelso hade råkat i uppror, ty Kains-förbannelsen tyngde på hans själ. Marion Vavasour omtalade icke för någon den fara hon lupit, När Strathmore lemnade henre, hade hon redan förlorat sansen; och hon förblef liggande afsvimmad på golfvet till dess efter en stund hennes tjenarinnor kommo in i rummet. De trodde, att hon endast träffats af ett tillfälligt illamående, och hon upplyste dem icke om att deras tro var oriktig. Alltför mycket hängde tillsammans med denna förfärliga händelse, för att heanes mun skulle kunna afslöja sanningen. Och när hon följande morgon låg i sin af siden, spetsar och kasimir höljda bädd, syntes hennes ansigte blott så mycket intressantare i följd af sin smäktande blekhet, och glausen i hennes ögon var ännu mera förförisk än vanligt, tack Vare den ring, gom omgaf dem. Åtminstone tyckte hertig V Etoiles och monseigneur Villaflör, som erhöllo tillträde till sängkammaren, att de aldrig sett henne så förtjusande som i detta lidande tillstånd, i hvilket hon förklarade sig ha blifvit bragt genom förskräckelse och sorg öfver den tragedi, hvaruti äfven hennes namn, beklagligt nog, var indraget. — Cecil Strathmore har skjutit sin vän, det vet ni ju... Åh! det är förfärligt — obyggligt! ... Händelsen har i aldra högsta