-— SMUYUV em stått att förlänga njutningen genom att på förhand fröjdas öfver offrets qval, likasom gamen i vild förnöjelse kretsar kring sitt byte, innan han störtar sig ned för att slita det i stycken. Makligt steg Strathmore uppför trappan till terrassen samt tog derefter artigt af sig hatten och helsade på herrarne med upprepade bugningar. Sedan urminnes tiler hade Strathmorerna alltid med vissa ceremonier förklädt sina mest fiendtliga afsigter och städse burit sammetshandsken öfver den obevekliga jernnäfve, hvars grepp medförde döden. Erroll drog sig tillbaka till glasdörrarne; han kunde, såsom i en så hög grad förolämpad, icke gerna taga första steget till en försoning; men han var beredd att genast gå in på en sådan, om den föreslogs af Strathmore. Det behöfdes blott att vännen utsträckte sin hand mot honom, för att hau skulle glömma allt hvad som på sednare tiden förefallit dem emellan. — Pardon, messieurs! sade Strathmore, i det han passerade de andra herrarne, som drogo sig åt sidan för att släppa fram honom. Han närmade sig härefter biblioteksdörrarne, vid hvilka Erroll stod med ansigtet vändt mot dagern. Lugnt, som hade det varit fråga om att bjuda på en cigarr, blickåde Strathmore på de tre andra männen och frågade dem med en högdragen min: