Dagens Nyheter – 16 oktober 1873, sida 2

Små populära zoologiska notiser. XI Ärlan.) Ingen svensk fågel, med undantag af storken, känner jag till, hvilken står så högt, åt: njuter en sådan allmän aktning af till och med de mest okynniga. pojkar som just ärlan, och det på grund af gammal häfd. Att något skäl från början legat till grund för den blifna häfs den är naturligt. Kanske är detta att söka först och främst uti den lilla fågelns vackra yttre och högst behagliga rörelser, och vidare måhända uti erfaröenheten af den nytta ärlan gör, der hon vistas — och vistas gör hon åf4 ven öfver hela Sveriges rike, såväl i staden som på landsbygden, alltid uppsökande men. niskogrannskap (i. motsats till sin slägtinge gul ärlan). Men, sin flyttfågelnatur trogen, till: bringar den lilla ärlan blott våren, gommaren och en del af hösten hos oss. Hur välkommen är hon icke ock såsom en vårens samkomling! Först infinner sig hannen alldeles ensam, föra modligen för att undersöka om luften är ren för hans lilla gumma eller fästmö, hvilket döt nu kan vara, beroende på hans ålder. An: komsten inträffar vanligen i slutet af mars eller början af april, då man med nöje hör hans lockande qvirrirri eller qvi, qvi, qvirrirri. Länge behöfver han ej förgäfves locka på sitt lilla vif och föra ungkarlslif. Hur mången riktig ungkarl skulle icke önska sig samma herrliga förmåner! Med tillfredsställelse helsar man det liila ärleparet välkommet. Liksom kännande detta på sig, vifta både han och hon så gladeliga med stjerten utan att visa sig i ringaste mån skygga. : . Men innan jag nu går ärlan närmare på lifvet, tar jag mig friheten dels filosofera litet och dels berätta från min barndom något, som står i sammanhang med ärlan. : Om det ej ledsnar er att höra, så tör det roa er kanske — och i hvilket fall som helst — fram skall det ändå, Man har liknat barnasinnet vid ett mjukt vax (hvilket dock hårdnar så småningom) och påstått, att de intryck som deruti göras qvar stå för hela lifvet. (Tänk, om alla föräldrar och barnuppfostrare aldrig glömde af det!) Emot det påståendet saknar jag all lust till opposition och vill i stället med min egen lilla erfaronhet söka bevisa just detsamma. Så till exempel försäkrade mig några af mina lekkamrater bland allmogens söner under min barndomstid att ärlan var of icke mindre än furstlig härkomst, ty hannen var och är en förtrollad prins och honan. en förtrollad prinsessa, och jag trodde det fullt och fast, Att minnet af denna tro, att intrycket af letta påstående ännu qvarstår hos mig, kan väl ingen betvifla, då jag nu sjelf fört till torgs detta barndomsintryck, ) Nemligen ricgärlan (Motacilla alba, Lin), gom dels på samma och,dels på olika trakter inom Sverige också kallas sädesiärla, plogöria, kokärla och isspjärna. Denna är hos osg den my spekanta cch allmännest förekommande ärleart.