Dagens Nyheter – 16 oktober 1873, sida 2

lorad natt och i följd deraf ett tungt hufvud, som hindrade mig att följande dagen uträtta något, samt — förlusten af ett par stöf: lar, ty ännu 1 dag har fränsmannen ieke sändt mig dem, och jag kan sålunda lyckönska statens jernvägar att ega sådan pålitlig betjening. Ytterligare ådrog jag mig en stark förkylning, emedan jag lefde i hoppet att återfå mina tjockbottnade stöflar och derför till fälligt vågade mig ut på Stockholms i onsdags icke alldeles torra gator med tunna sådana, till dess jag slutligen, då jag fann att jag väntade törgäfves, såg mig nödsskad att köpa ett par grofva stöflar, ehuru jag i mitt hem har öfverflöd på skodon. Jag kan sålunda med sanning säga att jag gjort en märkvärdig resa och skall nogiframtiden veta att akta mig för första klassen, så vida icke den ärade trafikstyrelsen skulle finna sig böra ändra systemet, I Danmark afdelar man de resande efter de stationer, till hvilka de ämna sig, och behöfver sålunda icke störa eller genera dem under resan, äfven om tåget blifvit så stort, att här och der några vagnar måste afkopplas. Jag skulle vilja tillråda att man här i Sverige går till väga på samma sätt, men skulle Ni, hr redaktör, kunna gifva ett ännu bättre råd och dertill förmå trafikstyrelsen att följa det, så tror jag Visserligen, att hvarje resande blefve Eder tacksam derför, men ingen dock i högre grad än Eder i aktningsfulle Stockholm d, 13 okt. 1873. Ez (Att vagnombyte sker någon gång på en sträcka af bortåt 70 svenska mil vore obilligt att klandra; men två gånger, det är för mycket. — Att de svenska konduktörerna ha ett höfligare sätt än man i Dans mark är van vid har, som man ser, särdeles frapperat vår Insändare. — Angående sofplatsernas konstruktion har Red: hört bitter klagan af flere utoch inländske resande, och äfven jernvägstjeonstemän medgifva. att bäddarne äro alldeles för korta för menniskor af vanlig storlek. Red. af D. N.)