Dagens Nyheter – 16 oktober 1873, sida 2

En resandes lidande på svenskt natt-tåg. En dansk, som i förra veckan gjorde färden med nattsnälltåget från Malmö till Stockholm, har anmodat oss meddela allmänheten följande berättelse om hans vedermödor på resan; och åt främliogen har red. ej velat vägra gästfrihet i tidningens spalter. Hr redaktör! Tillåt mig att fästa eder uppmärksamhet på ett, enligt min mening, temligen stort obehag, för hvilket resande på de svenska jernbanorna äre utsatta, och uppmana eder, såvida min uppfatning af saken delas, att lemna följande redogörelse för en liten episod ur mitt reselif en plats i eder ärade tidning. I tisdags middag afgick jag från Malmö med tåget till Stockholm, och fastän jag ia galunda är rik, ja, ej en gång kan tillägga mig predikatet välbergad, och således helst borde åka i andra klassens vagnar, föredrog jag likväl, emedan jag är affärsman och såsom sådan har ännu mindre råd att slösa med tid än med pengar, att köpa biljett till första klassen, för att bli ordentligt uthvilad, få sofva och sålunda vara i stånd att egna mig åt mitt arbete i Stockholm omedelbart efter min ditkomst. Nu tror hr redaktören måhända att jag vill klaga öfver, att jag på sätt och vis fått undergå krumstraffet derigenom att den af mig köpta vagnsplatsen, som jag skulle sträcka ut mig på, dertill var alltför knapp, eller deröfver att jag vaknade med hufvudet och fötterna lika högt i vädret, efcer som dynorna, hvilka i alla händelser äro för korta, i följd deraf att tyngdlagen fjäskar på alla sätt för att rätt chikanera vår arma kropp gjort en tillbakagående rörelse? Nej, ingalunda! Större orsaker måste jag hafva om jag skall klaga öfver något. Nej, hvad jag nu vill besvära mig öfver, det är att... ja, det får ni veta under loppet af min berättelse. I måndags afton hade jag varit tillsammans med några slesvigare, hvilka kommit till Kös penhamn för att öfvervara aftäckningen af Fredrik VII:s staty, och som slesvigare och dam skar hafva mycket svårt att skiljas från hvarandra, hvilket Kryger, Ahlmann, HorthsLorenzen och många. tusende: menniskor i öfrigt kunna styrka, så hade jag kommit senti säng, var derför sömnig. den följande dagen och gick till kojs efter det jag fått mia aftonmåltid i Alvestad och dereftor rökt min cigarr. Redan i Jönköpiog blef jag emellertid uppjagad ur sömnen och tillsagd att byta vagn. Detta inträffade Jock tidigt på natten, och ehuru jag icke kunde åter somna förrän kl. 1, skulle jag dock ej ha spillt ett ord på hela saken, om jag icke kl. 5 om morgonen åter blifvit skjutsad in i en annan vagn. För att inrätta mig så beqvämt som möjligt hade jag påtagit morgontofflor, och då jag hade sofvit mycket tungt, var jag vid det hastiga uppvak nandet förvirrad och glömde mina stöflar qvar i kup6a, Tåget var i gång innan jag märkte detta, men vid första uppehåll, som tåget gjorde, anmälde jag min förlust för konduk tören, som hade gifvit order om flyttningen, lemnade honom mitt adresskort och bad honom sända mig stöflarna, hvilket han cckså lofvade, under många bugningar och med: den utsök taste höflighet, såsom en äkta nordens frans man, bedjande mig ursäkta att ban icke bättre hade undersökt kupba, JEtt par andra stöf: lar från min koffort kunde jag icke få förrän vi kommo till en station, der ett längre uppehåll gjordes, men då detta icke inträffade förr: än om en timme och jag ej vågade dessförinnan ånyo lägga mig att sofva af fruktan att möjligen få göra mict intåg i Stockholm i morgontofflor, så var det naturligtvis förbi med sömnen för denna resa. Jag tittade in i en andra klassens vagn: der lågo passagerarne hvar på sin bänk, och der hade de legat ostörda hela natten, berättade de; det var så lunda endast första klassens passagerare, som man den natten hade fått lust att misshandla, Hvad hade jag sålunda för nytta af att ha tagit biliott till dyraste platsen? Jo, en förCASE