Dagens Nyheter – 15 oktober 1873, sida 2

nare in å dervarande gästgifvaregård. Der intogs en middag, som måtte ha varit synnerligen rundlig, att döma af följande af källarmästaren lexandersson inför rätten afgifta berättelse. Kl. omkring 8 på aftonen lade källarmästar A. HKlifvit tillkallad af den qvinliga tjenstepörsönalen för att afstyra ett Oväseu, som illstälts af Karlsson inne i schwezerilokalen. Uppkommen möttes A. af K., som sporde, om det vore värden hån hade framför sig. Ehuru denna fråga bejakades, öfverföll K. med oqvädinsord Å., fattade i hans kläder, hvilka sönderrefyog, och sparkade hönom på benet. Vid detta oväsen hade åtskilliga för tillfället innevarande gäster närmat sig, bland hvilka löjtnant Westerling blef nästa föremålet för K:s oqvädinsord och våldsamheter. Dessa uppträden, hvilka försiggingo ute i en korridor, åskådades af lånsman Hegberg, hvilken synes ha varit i begrepp att gå till sängs, ity att hans hela drägt bestod af skjorta och en strumpa. Då fångföraren, länsman H., ingenting gjorde för att stilla detta oväsen och A. sjelf ej förmådde att afstyra detsamma, efterskickades polis, med hvilken K. och H., som tinder tiden klädt sig något bättre efter årstiden, följde till vaktkontoret. Under vägen påträffades 6 smedsarbetare, hvilka af E inbjödos på bränvin till Widbergs källare mot det stt, såsom de sjelfve uppgifva, de skulle vittna, att KX. ej vore full. (Enligt K:s utsago skille de sjelfve ha begärt bränviv, hvilket han ej kunde neka dem.) Polisbetjenten, som var ensam, kunde ej sammanhålla sällskapet, utan skildes det åt, hvarefter K. tog smedsarbetarne med sig till nyssnämda källare, der de blefvo undfägnade med 14 stora supar och 6 halfbuteljer öl. Om en stund ditkom äfven H. Då det intagna blifvit förtärdt, inbjödos smedsarbetarne, efter deras egen utsago, af H. till gästgifvaregården för att dricka öl och äfven, såsom någre berättade, för att slå ner polisen. Något öl: erhölls likväl icke, men sällskapet qvarstannade i ett nedre krogrum å pästgifvaregärden, hvarifrån de af den snart an-. omna stadsfiskalen befalldes att aflägsna sig. Smedsarbetarne gjorde invändningar, dertill uppeggade, såsom de påstå, af både H. och K. Då slutligen polisstyrkan blifvit förstärkt, medtogs sällskapet tlll polisvaktkontoret. Der utanför började smedsarbetarne hurra och skrika, upprifva gatstenar m. m. och rop hördes: nu ska vi slå ner polisen. Under detta tumult bäktades någre, och resten drefs på flykten. Vid förhöret voro inkallade smedsarbetarne Viktor Pettersson, Karl Oskar Pettersson, Knut Rudolf Gillstedt, Åugust Johansson, plåtslagaren Oskar Edvard Klingström och garfvaredrängen Gustaf Lundgren. Alla desse, utom den sietnämde, påstodo sig ha blifvit bjudna på bränvin för att de ekulle vittna, att K. ej vore full, samt sade sig ha af länsman H. blifvit bjudna på öl till gästgifvaregården, der H. tillsagt dem: stå på er, gossar. Hvad upprifvandet af gatstenar beträffade ville de ej medgifva, att det skett för att slå ner polisen, men någre sade sig dock ha hört utropet: nu ska vi slå ner polisen, Lundgren blef öfverbevisad om att hafva uppmanat till att hålla efter polisen, och isynnerhet efter Rosendahl, som vore en stor fähund, . m. Sedan alla desse blifvit hörda, blef målet, alldenstund länsman Hagberg ej fanns qvar i staden, uppskjutet till den 27 dennes, då H. genom kon. befhde skulle kallas att sig infinna för att undergå ransakning för hvad han vid detta tills fälle låtit, enligt de afhörda personernas berättelser, komma sig till last. (E. T.)