Dagens Nyheter – 15 oktober 1873, sida 2

vägrat att komma! För er skull, Cecil, bar jag visat honom artighet; nu ber jag er att för min skull bli stött på honom. Jag vill icke, att ni skall vara förtrogen vän till en man, som icke tycks kunna tåla mig. , Leende yttrade hon en morgon dessa ord till sin älskare, för hvilken hvarje hennes önskan var en befallning, och som, härvid erinrande sig tvänne scener från White Ladies, tänkte för sig sjelf: CHvem vet, om han icke tål henne blott alltför väl. De få orden voro tillräckliga för satt öka Strethmores agg till Erroll. Hvad den sednare angår, blef han af lady Vavasour, då de någongång råkades, behandlad med den största likgiltighet, ehuru kon, när hon sjelf icke observerades, betraktade honom med en nyfikenhet, som var helt naturlig hos en qvinns, hvilken blifvit van att kurtiseras af alla män, men nu för. första gången fann sig bemött med köld af en ende. Ibland låg äfven i hennes ögon, då de voro fästade på hans ovarligt vackra ansigte, ett uttryck, hvars rätta betydelse svårligen torde kunna förklaras. — Säg mig, major Erroll, hvarför envisas ni att undvika oss? frågade hon honom en dag, i det hon plötsligt lade bort denna kyliga nonchalance, hvarmed kon dittills behandlat honom. Han hade denna dag nödd och tvungen kommit till Bosquet de Diane; ty hon hade bjudit honom i många vittnens närvaro, då de af en