Dagens Nyheter – 10 oktober 1873, sida 1

mm RAR te) Vil frågan om den sålunda åsyftade förvandlingen af Frankrike skall lyckas skulle det helt visst vara oriktigt att underskatta betydelsen af den religiösa förvildning som i detta ögonblick hemsöker icke blott Frankrike och Spanien, men som ock i Tyskland och Österrike samlar tallösa skaror kring den kristliga konservatismens banr, och som till och med tvingat det förnuftiga England att sända sitt bidrag af pilgrimer till Paray-le-Monial för att kyssa glaslocket till den kista som gömmer Marie Alacoques vaxbeläte. Men å andra sidan torde det icke vara stora skäl att frukta för att denna reaktionära tillbakagång skall vinna någon varaktig seger. I Frankrike har den katolska reaktionen flertalet mot sig både på landet och i städerna. I alla större städer är prestoch kungavälde en styggelse och på landet ha bönderna icke glömt de förtryckets tider om hvilka afkomlingarno af huset Bourbon uppväcka så lefvände minner. De vilja icke Henrik den 5:te, ty det vorei deras ögon detsamma som att vilja lifegenskap och hofveri, förtryck och elände. Skall reaktionen genomföra den klerikala monsrkien, måste det sko utan att folket åtspörjes, ty blefve detta åtspordt, skulle det svara med att nämna Thiers och Gambetta, toleransen och demokratien. Folket ville sluta Big till ett: program som frigör staten och skolan från kyrkan som genomför sjelfstyrelse och decentralisation, folkets suveränitet och kommunens oafhängighet, och som ställer den demokratiska jemlikhetsid6 hvars vagga Frankrike är i privilegiernas ställe. Under det den katolska propagandan i Frankrike verkar i bästa öfverensstämmelse med den nuvarande statsmakten, utan att möta annat motstånd än det svaga som den republikanska pressön i sitt närvarande förtryckta tillstånd kan görs, befinner den sig deremot i Preussen i uppenbar7 strid med regeringen. Då det protestantiska Preussen efter kriget med Österrike blef den 1edande staten i Tyskland, insåg den kätolska kyrkan snart hvilken farå som derifrån hotade hennes tillvaro: Från Rom börjada en häftig sgitation mot den herrekande pro. testantiska maktön oph hela dön kulturutveckling på hvilken den hvilar. Genom ofelbarhetsdogmen samlades kyrkan under påfvens diktatur. Biskoparne upphörde att vara sjelfständiga ledamöter af kyrkans styrelse och blefve i stället officerare i den påfliga hären, som med militärisk disciplin lystrar till kommandot från stabsqvarteret i Rom. Man hade sålundg upprättat em absolut kyrklig monarki, som kunde göra ett aktningsbjudandö motstånd mot äct verldsliga staten. De tyska bisktpårne, som i början ingalunda voro vänligt stämda mot påfvemakten och som misebelåtna vände åter från det allmänna kyrkomötet i Rom, der de protesterat möt ofelbarheten och gifvit vika blött för mejoriteten, ha sedan dess fått en annan uppfattning. De. stå nu redo att kämpa för påfven och till att mottaga martyrskapet; som tillsvidafe visar Big såtom böter för öfverträdelser af kyrkolågarne. Det är denna strid som för ögonblicket utgör det intressantaste hos den inre politiken i Preussen och som man till och med velat jemföra med den lutherska reformåtionern. Bismarck hade knappast hunnit bli färdig medFrankrike förrän han riktade hela sin uppmärksamhet mot de påfligt sinnades agitation. Jestiternas förvisning, de nya skol lagarnö, som förminskade de andliges isflytande på folkskolan, och kyrkolagarne, som, ställde prestvalet i ett vigst beroerae af statsmakten, voro allesamman slag fom icka förfelade: sin verkan. Hvar det gäller strid mot öfrertro ooh medeltidsaktig trosförmörkelse, der äro tyskarne alltid på sin port och Bismarck har ock haft att glädja sig åt sina upplysta landsmäns lefvande bifall. Hand -sträfvanden att förödmjuka kleresiet 8 en egenartad nationel färg genom konrasten med rörelserna i Frankrike; och lik.