VRID EOTUIIPER WW ISIR. YET ENG Aa RS RNE AO SEA det medhåll de stundom finna hos statsmyndigheterna, såsom i Preussen och Schweiz, en försvinnande flock gent emot den massa gom följer den nya läran. Då det fransktyska kriget gaf italienarne ett tillfälle att befria Rom och, genom att indraga Kyrkostatens territorium till det öfriga, genomföra landets enhet, fick påfven till sin förutvarande herrlighet lidandets och mertyrskapets gloria. Den katolska rörelsen fick ett praktiskt politiskt föremål; den gemensamma lösen blef påfvens befrielse och Roms frälsning, det vill säga återupprättandet af påf: ves verldsliga makt, och den katolska väckelsen antog ett omfång och en styrka som ännu synas vara i tilltagande. Det heliga hjertats anhängare äro en samlad och krigslysten makt, som icke anser sig öfverskatta sig sjelf: då -den tänker på att skapa och omstöpa konungariken, att förändra icke bloti tanke-och moral utan ock statsordning. De kortsynte tyckas ha trott att underverkens tid-är förbi; de s6 nuw hur dö tagit fel..Nu först börjar på alvar undrens tid och med den följa de långa processionerna, pilgrimernas tåg till vallfartsorterna, der syndernas förlåtelse väntar de troende. Det är Frankrike som går i spetsen för hela denna rörelse, det är Frankrike som efter Kyrkostatens undergång åtagit sig att spela Kyrkostatens rol, det är Voltaires fädernesland som uppfyller Europa med sina suckar och böner. Härora vore nu icke mycket att säga, om all denna gudsfruktan icke betydde annat än att ett folk som drabbats af så hårda pröfningar och en så gränslös förödmjukelsg som det franska förlorat besinningen, måttan och hållningen samt gåfve ett öfverdrifvet uttryck åt sin rorg och sinnesrörelse; det är ju ett faktum att de reli giösa känslorna ligga sorgen närmast, och efter ett olyckligt krig bräkar trön finna varma anhängare icke minst der freden fann endast ljumme. Men i Frankrike be: tyder allt detta något mera. Det äriFrankrike ett politiskt parti som uppväckt och nåller vid makt denna storm; den politiska reaktionen har tagit den religiösa i sin sold; den öofelbare påfven har uppbådat hela sin svarta bär för att tjena Ckonungen med Guds nåde4 och för att grunda de Srättrogna folkens4 herravälde och en ny moralisk ordning, af hvars beskaffenhet den beryktade Syllabus, som på sin tid förvånade verlden, gifver en uppbyggelig bild, i det den förkättrar och förbannar alla de frihetens och framåtskridandets grundsatser som utgöra tidens lifj ochi-hvilka äro vårt århundrades stolthet. Man kän icke förneka att det: ju icke är-sammsnphang i denna politik; det är en restauration som träder. fram med öppet visir. Frankrike, som gifvit verlden läran om folkets rätt och folkets makt, som har satt folkets suveränitet i konungens ställe och afskaffat privilegierna, detta Frankrike vill. man nu lägga under-en konungs spira som -bemtar sin makt. och myndighet från Guds och påfvensnåde och som ber traktar folkets sjelfstyrelse såsom en ogudaktig egenmäktighet. Man skall måhända anse att detta är omöjligt; att det folk som Cuppfunnitt-friheten icke kan sjunka så djupt; men derför angriper resktionen saken från botten, den börjar med att vilja göra folket till-ett snnat. Härvid skall katolicismen tjenstgöra: Derför lär man allmogen tillbedja SJesu heliga hjerta och vallfärda till Marie Alacogtdös graf; derför uppjagar man de religiösa känslorns, som af Frankrikes olyckor blifvit mer än vanligt upprörda, till. en:så fanastisk höjd; derför öfverlemnar man folket i -presternaB händer för att desse skolalägga det för den legitima tronens fot, och presterna förstå sitt arbete. Då de-skimrandecfanorna, rökelsen och sångerna ha bragt sinnena. ur jömvigt, då är det icke så svårt att värfva anhängare åt den heliga fadrensX, Cjungfruns och konungens sak, och massorna, som ran gjort fanatiska, instämma villigt i presternas rop: på CHenrik den ö:teX. Res RSIEuE RSTTEN gesRN SE