läppar och strök med händerna öfver hennes doftande, gyllene hår. En stund sednare begaf sig Strathmore utför en lönntrappa, som ledde från statsrummen -till biblioteket. Han lyssnade, allt var tyst i sistnämnde lokal, byadan han öppnade dörren och trädde in i densamma. När dörren åter tillslutits, kunde ingen se, att den fanns till. Biblieteket var tomt; men händelsen gjorde, att i en af fönsterfördjupningarne satt: Erroll och. läste tidningar. Han kom händolsevis . alt se upp just då Strathmore höll på att stänga den hemlighetsfulla dörren, hvars tillvaro ban förut endast af en: slamp upptäckt. Och -han visste, hvart densamma förde. — Hvarför har hon icke dött med sin demoniska skönhet heldre än att kommas bit? mumlsde Erroll för sig sjelf, ty han hade småningom blifvit afundsjuk på Marion Vavasour, — Ni här Bertie? sade Btrathmore i sorglös ton, förträffligt döljande den förtret, han erfor, då Erroll tittade fram från pitt gömställe. Hvad nytt? -— Intet! gäspade le saöreur och räckte honom Times. . Er utnämning står omtalad — med ganska mycket bifall. När reser ni, gamle vän? — Jag ämnar icke resa, . svarade Btrathmore helt kort och tvärt.