Dagens Nyheter – 10 oktober 1873, sida 1

nt 3 Sön damerna af häpnad öfver hang underliga utseende, hvilket: de sedan efter en lång tids förlopp lifligt erinrade sig. ; Han var. klädd såsom tempelriddare och bar den hvita manteln öfver en svart guldstickad drägt, bvilken förlänade hans person en likhet med allt hvad som var dystert hos de gamla Strathmore-porträtterna. Han visade sig rätt glad, skämtade mycket, men ofta med bitterhet, och var vida mer än vanligt uppmärksam mot damerna — men skulle kunna tro att han var kär i dem alla, Men hans ögon, omgifna af mörka skuggor, förrådde — om man noga aktgaf på dem — en viss oro och irrade beständigt omkring, likasom sökte de förgäfves någon bland de församlade. Alla främmande hade redan anländt, och dock var hon ännu icke synlig; salarne hade blifvit fyllda, men honom syntes de tomma.j Slutligen — då hans otålighet redan nått sin böjd fick hån se henne göra sin entrå. Ett juvel-diadem prydde hennes panna, lätt som en morgondimma omsväfvade henne den luftiga, snöhvita tyllkädningen, hennes sköna fötter buro gyllene sandaler — intet försök att personligen framställa bilden af en sommardag kunde vara mera lyckadt. En mängd kostymerade herrar följde henne, ock öfver allt der hon framgick hördes ett bfligt bifallssorl. Många voro de sköra damer, som infunnit sig på denna bal, men ingen kunda sc STRATENOBE; 28